Krama mig! Fort!

Jag vet inte om det är snön som faller, och bäddar in staden i fluffigt vitt, om det är fredagen som är väldigt välkommen eller om det beror på att julen är i antågande. Men jag känner mig varm, känslig, kärleksfull, lullig, gullig, pysslig och hemkär. Och som ni vet så är jag inte ens de här sakerna. Mer än lite grann. Lite då och då. Jag känner inte igen mig själv. Hjälp.