tisdag 25 september 2012

Alltså ibland






















...vill jag liksom bara skubba jobbet, dra till plugget och typ sno min dotter i ungefär fem minuter, bara för att krama henne. Hon är så jädra fin. Och min. 

(Sen vill jag andra gånger slita av mig håret pga alla sjumiljonertvåhundratolvtusen frågor, det eviga tjattret, 7-årsarrogansen osv. Men inte just nu. Nu vill jag bara kramas.)

fredag 21 september 2012

Ipren och vatten, tack

När man är van att snitta 8-9 timmar per natt, så blir man rätt seg när man sover typ 6 timmar. Kanske kan tre flaskor vin vara en annan bidragande orsak till dagens... långsamhet. Vad vet jag?

"Lägg av med att fota mig mamma!"

torsdag 20 september 2012

Hashtag "nöjd mamma"

Mail-växling med Majas lärare:

"Jag hade samtal med specialpedagogen imorse om just Maja och att hon kommit väldigt långt i sin språkutveckling/läsning. "

Nämen såatte...

Sova, vakna

Den är här. Höst-tröttheten. I swear. Det måste vara den. Kanske i kombination med den mycket långrandiga och kvardröjande förkylningen. Men det är liksom på gränsen till parodiskt hur trött jag är. Lägger mig innan kl 22 varje kväll, sover till kl 07 morgonen efter. Tror att det är någon som ringer mig mitt i natten när väckarklockan ringer och efter jobbet är jag så sliten att jag på allvar går hem och vilar. Dvs innan klockan alltså blir 22 så att jag faktiskt kan lägga mig på riktigt. 

Jamen ni hör ju. The glamour in my life alltså. 

Idag ska jag dock testa nåt nytt. Nämligen träffa vänner. Efter klockan 18, och kanske dricka lite vin. Kan det vara en bot? I hope. 

måndag 17 september 2012

Statusuppdatering

Är förkyldare än jag kan komma på att jag varit typ ever. Skulle på Kompetensforum södra Småland men fick ställa in. Det händer inte ofta. Men rätt beslutat. Ligger nedbäddad, och har sovit 12 h. Jobbet finns kvar. Have to learn it.

Men bloggade lite i projektet i alla fall. Alltid nåt.

Så, nu. Sova lite mer kanske.

//löjligt_förkyld_79

lördag 15 september 2012

Godnatt världen #kärlek

Livet är det som händer dig medan du är upptagen med att göra upp planer

Visst är det så?

Allting verkar springa på i hundrafemtio knyck. Halva september har redan passerat. Och jag tyckte alldeles nyss det var sommar och semester. Fast på samma gång kan jag knappt minnas att jag faktiskt ens haft semester. Det går fort nu. På jobbet är det (som vanligt) mycket att göra och full fart. Småland är min bas och minst en dag i veckan verkar jag vara där. Långa resor, mycket tid, förseningar, tåg och ersättningsbussar. Men ändå, trots det, roligt. Tur det. Min käraste praktikant från våren är tillbaka som projektanställd året ut och jag tackar högre makter. Utan henne och nye praktikanten Niklas vetitusan hur jag löst det. Vågar inte ens tänka på när de båda är borta i januari... Får lägga ned min största lobbyinsats ever för att få chefs-skapet att inse att hon behövs. Fingers crossed!

Och hemma då. 7-åringen går i ettan och älskar det. Älskar sina kompisar, älskar fröken och vill inte, aldrig vara sjuk eller missa så mycket som fem minuter av dagens skolgång. Så fint det är. Helgerna tillbringar hon så hjärtans gärna med sina kompisar och ett par helger i rad har hon haft sleep-over och vill inte komma hem. Någonsin känns det som. Så ovant för oss, att ha den back-upen. Och att ha barnfri tid. Vi vet ju knappt alls vad vi ska göra med tiden vi får, nu när det sker allt oftare. I och för sig ett sundhetstecken i sig, att inte känna att man mååååste göra massa saker bara för att. Så har det ju varit för oss innan, eftersom det här med barnvakteriet funkat sådär. Nu gillar vi läget.

Denna helg är vi i alla fall alla tre hemma, och oplanerade. (Nästan) ovant, men fint. Vi sitter i köket och smider planer, vi sover för länge, äter långa frukostar och pratar i munnen på varann. Hemmalivet. Uppladdning. Snart måndag igen och tidiga tåget till Växjö. Allt som vanligt. Aldrig stilla.

Och innan man vet ordet av det är det dags att köpa vinterskor till den snabbväxande sjuårigen och planera för jul-ledigt.

Som sagt, livet är det som händer dig medan du är upptagen med att göra upp planer för andra dagar, veckor, månader, år...

Note to self, ta vara på tiden.