fredag 29 februari 2008

Tårta och ballonger!

Imorrn fyller Maja tre år. Fattar ni? TRE ÅR! Värsta stora tjejen ju!

Ordningen är återställd

På måndag lanserar GB vårens glassnyheter. Till min stora glädje ser jag att Lakritspucken gör comeback. Äntligen.

Balansen och harmonin i mitt liv infinner sig åter. Tänk vad lite glass kan göra!

onsdag 27 februari 2008

Legitimerad vaddå?

Hamnade igårkväll i tv-soffan och flippade runt bland det magra utbudet på våra kanaler. Stannar till på Tv 4 som visar Bygglov. De är hos en familj och ska bygga nåt växthus eller liknande. Mamman i familjen dyker upp i rutan och under hennes namn står det "Legitimerad Häxa".

Vicket?

Vem har gett henne den titeln? Universitetet för Häxor i Blåkulla eller? Vad fan är det med folk?!

Jury

Igår fick man låtsas att man var en del av Idoljuryn, för ett ögonblick. Var med i juryn för bästa monter på mässan för Ung Företagssamhet. Sjukt kul. Roligt att se att det finns så många ungdomar (shit vad jag låter gammal när jag använder det uttrycket!) som har en entreprenörsanda. De är framtiden, och framtiden ser ljus ut.

På tal om att vara gammal: ett av de UF-företag som vann flest priser igår, var ett gäng killar som skapat kalsonger med en kondomficka. När jag kommer fram för att inspektera deras monter kommer en av killarna fram och ska "sälja in" sin produkt. Han börjar såhär: "Ja du kanske kommer ihåg hur det var när man var ung och nykär..."

Ehhhmm...så jääävla gammal är jag väl ändå inte!? Nåväl, de kom bara på en hedrande andraplats i min jurygrupp. Månne var det den inställningen som de föll på! ;) Nej såklart inte... som det proffs man är så låter man inte sådana saker påverka omdömet! Men man kan känna en smula ångest över att man inte längre är i 20-årsåldern och rätt målgrupp för den smarta produkten de presenterade, det kan jag åtminstone erkänna.

måndag 25 februari 2008

Okej jag erkänner

att jag är lite knäpp ibland.

Har varit hemma med Lilla M i nästan en hel vecka beroende på en långdragen förkylning med feber. Idag fick hon så äntligen gå till dagis, till allas stora glädje. Jag är åter på jobbet, trivs med det, såklart. Men vid lunch nyss, när man har lite tid över att fundera, så fick jag en sån lust att ringa till dagis för att kolla så att allt är ok med henne. Ehh hmm nej va! Personalen där har ju knappast tid att prata med 15 ungars föräldrar flera gånger om dagen som bara ringer för att "kolla läget".

Då tänkte jag såhär: tänk om man hade haft en liten mobiltelefon som man hade satt fast på sitt barn innan man lämnar dem på dagis, och så kunde man ringa till dem och kolla läget. De kunde ju såklart inte ringa på den, det hade man ju inte haft tid med, men ni vet, bara för att kunna fråga "Är allt bra? Har ni roligt?" och så vidare

Jag tror att i många fall så är det inte mitt barn som mammigt, utan jag själv som är "Majig".

Måndag...

Opp och hoppa, ligg inte och dra dig!

Visst är det skönt när väckarklockan ringer på måndagmorgon, och man är pigg? Jag har massvis med energi, och det kommer bli en bra vecka! Utsövd efter en lugn helg och nästan en veckas vård av barn, så torde denna vecka bli effektiv till tusen. Från mitt kontorsfönster så lyser solen på vattnet i kanalen och det ser ut att lida mot vår. Jag är glad!

onsdag 20 februari 2008

Skärpning!

Missar såklart inte ett tillfälle att få se världens bästa Zlatan spela, så igår intog jag soffan för att njuta lite Champions League. Njuta ja. Det kom visst av sig lite, med tanke på att världens tråkigaste Liverpool inte bara totalt dominerade matchen, utan även vann densamma med två-noll. Mycket tråkigt anser jag.

Efter att Marco Materazzi fått två gula kort, och alltså fått gå och byta om, så berättade kommentatorerna att ingen i Inters lag (på plan just då) var av Italiensk härkomst.

Det var ju en smula INTERessant! ( Och ja, jag vet att det inte stavas så)

Mancini kanske skulle testa ha med några fler spelare från världsmästarnationen på plan nästa gång, så kanske de tar och vinner lite.

tisdag 19 februari 2008

VAB

för andra dagen i rad. Jag är dålig på att vårda barn. Inte dålig på själva uppgiften, tvärtom är jag övertygad om att jag är grym på själva uppgiften. Tillhandhåller juice, mackor och filmer så det står härliga till. Och så lite glass för feberns skull. Men jag är dålig på att vara hemma och göra inget. Jag blir bara rastlös och tänker på allt jag kunde fått gjort på jobbet om jag varit där. Jag måste lära mig att acceptera att ibland måste man va hemma med sin kära dotter och då får man helt sonika ta till vara på det som ett tillfälle till en smula lugn i vardagen. Jag får helt enklet lära mig att VAB:a. Det är bara att gilla läget. Jobbet finns säkerligen kvar imorrn när jag är tillbaka. Ingen lär ju göra det åt mig?!

fredag 15 februari 2008

Two down

Okej nu har ju gått en hel vecka sedan jag skrev. Kom visst av mig igen. Men ni ska veta att när jag inte skriver så beror det på att jag nu för tiden har helt för mycket annat att göra. Så då hinner man inte.

Förkylningsbaciller har tagit över min kropp, och en helgs vila känns välkommet.

Jag ska till och med, till någras stora förskräckelse, hoppa över fredags-after-worken. Håll i hatten.

Åter på måndag med nya tag!

fredag 8 februari 2008

One down

Om 20 minuter håller man helg. Det har varit en grymt rolig och inspirerande vecka. Som ger mersmak. Ingen ångest på söndagkvällen för att det är måndag igen. Känns skönt. Men i sanningen namn så behöver jag ett fredags-glas nu. Känner mig lite vimmelkantig. Men glad.

onsdag 6 februari 2008

Inte nu väl?

Det är början av februari, kallt och jävligt. Blåser jämt och regnar småspik. Allmän depression, åtminstone om man ser till vädret. Och då är det dags för landskamp i fotboll.

Vicket?

Ett halv-ihop-plock får åka till Turkiet och spela och visa upp sig för att få en chans att få spela i sommarens EM. Sällan, eller till och med aldrig tidigare har jag känt mig så passiv och oengagerad inför en chans att få bevittna fotboll. I vanliga fall älskar jag det, men på nåt vis så känns det på hela taget lite ljummet. Vem tror ändå att Behrang Safari och Marcus Berg ska ha nån chans att konkurrera ut de redan etablerade killarna? Inte jag. Fast iofs är det kanske kul för dem att få leva på hoppet lite till. Och slipper vi Allbäck, för bara ett litet tag när det väl är dags för EM, så får vi ju faktiskt vara glada. HAHA.

tisdag 5 februari 2008

Bekännelse

Jag är fan som ett barn, och blir överlycklig över lite beröm. Har haft en grym dag på jobbet, och då också fått just beröm. Gissa om man är nöjd och glad. Haha.

Ja det var sannerligen dagens bekännelse.

måndag 4 februari 2008

Har ni hört den förut?

Nu mina vänner, bloggar man från sitt kontor på Sydsvenska Handelskammaren. Jag trivs.

Mina tv-spelsgubbar, de gulklädda citytunnel-byggarbetarna är kvar. Fint. De hör liksom till.

fredag 1 februari 2008

Tips?

På måndag börjar allvaret, och det ska bli SÅ roligt. Hur tillbringar man sin sista lediga dag innan allvaret tar vid? Idéer mottages tacksamt. Tvätta och städa går fet-bort. Bara så ni vet.

Sista natten med gänget

Efter avklarad tenta var det i onsdags dags att träffas som KM 06, en allra sista gång. Eller förresten; vi kommer ju att ses igen när vi ska visa våra ex-jobb. Men det kändes verkligen som det var sista gången vi var en klass. Under mer än ett och ett halvt år tid har de varit ens vardag och ens irritationsmoment, men nu när det är förbi så måste jag erkänna att jag kommer sakna dem. Åtminstone en del av dem. En del av dem är jag nästan villig att sätta pengar på, kommer jag ALDRIG att se igen. Och det rör mig inte i ryggen. Från och med nu kan man själv välja vilka av dem man vill ha kontakt med. Man har dem ju på Facebook. Haha.

Avslutningen innefattade många öl, mycket vin, sjukt många skratt och en och annan sångstund. Om man inte vetat bättre hade man nästan kunnat tro att vi var ett stort gäng bra polare som var ute ihop och hade askul. Det är konstigt att först sista dagen på utbildningen så var vi alla vänner. KM 06 i harmoni. Det var fint, det var roligt och jag känner ett litet sting i hjärtat nu i efterhand.

Kvällen avslutades på Crown Nightclub, och trots att jag bott i Malmö i fyra och ett halv år, så var det första gången jag satte min fot där. Och sista. Heregud det var bara tjocka femtio plus-män och 20-åriga lättklädda tjejer från förorten som blandades och raggade på varandra. Det var en bisarr känsla. Men nu är man en upplevelse rikare. Och KM 06 i Karaoke-baren är ett minne för livet!