Perspektiv

Jobbar mer än någonsin, i takt med att (hemma)mannen tar över mer av markservicen (farligt, jag kunde vänja mig!). Dagarna rusar förbi, och jag hinner inte tänka efter. Snart jul, snart vårtermin, snart sommar? Men. Mitt i allt så stannar jag upp. Jag går en omväg till jobbet för att slippa gå längs bullriga gatan. Jag byter till andra trottoaren för att få sparka i löven. Jag tittar upp på hustaken i stan, för att de är fina att titta på. Och sånt. Ni vet. En minut av nåt annat. Det kan räcka.