En blogg om dagen

Nej jag pallar inte temablogga men tipsar idag ändå om denna. Så bra. Så så bra. Bevvan in my heart alltså!

Nämen! Har ni sett på maken (haha) va!

Frågor man ställer sig: spontant eller hade han läst på?

Vad gjorde ni för ett halvår sedan?

Jag vet vad jag gjorde i alla fall.
Det är bra att jag vet det. Idag har jag dock glömt vigselringen hemma. På sexmånadersdagen och allt. Klantigt va. Det är väl nästan så att man förtjänar en bukett blommor som plåster på the klantighet alltså. Eller?

Hur man gör man?

Med tanke på fjolårets fiasko tänkte jag för en gångs skull vara ut i god tid. Jag vet, kors i det jävla taket. Men sen kom prestationsångesten. Hur tillhandahåller man bästa kalaset? (När jag försökte skriva kalaset nu så föreslog auto-correct kaoset istället. Vet den nåt som jag inte vet?)

Ska man boka ett lekland? Ska man tömma lägan på möbler och ordna ett bollhav? Tell me, vad passar en sexårsfyllande bäst? Och vad passar mammas psykiska hälsa bäst?

Svar till rådvill_79

Testar med vin eftersom resa* tydligen inte funkade

Barhäng på Mosaik. Sälle: dotter. I love it.

*= Oskarshamn

På tal om att resa

Just det, jag ska ju åka till Oskarshamn på tisdag och stanna till onsdag. (Tjänste)resa ftw!

Konstigt, det lättade inte mycket?

Alltså januari

Det är väl utan tvekan den tråkigaste, gråaste, kallaste, tröttaste och mest meningslösa månaden på året. Visst? Inte ens ett roligt jobb, en fin familj och fantastiska vänner verkar hjälpa upp detta.

What to do?

Tröstshopping? Mega-fylla? Spabesök? Resa? Vad behövs? Jag kan testa nästan vad som helst.

Är det nån mer än jag som undrar VEM som egentligen ska ha det här brevet?

Hon kanske kan försörja oss på gamla dar (eller nu för all del?)

Min fotomodell!

Det är synd om mig

Lekte med jobbet igår. Vin ingick. Liksom gjorde sen avslutning och mycket spring. Känner mig en smula, ehe vad säger man... sliten (?) idag. Trött, huvudvärk, mår kanske lite illa också. Vill typ skylla på vinterkräket men det är nog bara att inse att den bacillen är bygones nu. Hm vad kan då orsaken vara? Förstår inte.

Nämen så atte

På tal om överbeskydd och ickeleverans : Cyklade och trillade igår. Is. på vägen. På vintern. Hur är det möjligt ens? Fattar inget. Mindre skador: ond tumme och uppskrapat knä. Inga vitala delar i backen. Men jag tror jag går nu ett tag. Japp så gör vi.

Fin och min

Han tycker att jag cyklar för fort och kör bil för slarvigt. Och hjälm borde jag också ha. Och helst aldrig köra bil alls. Inte själv i alla fall. Och mössan, glöm nu inte mössan! Min make, min tant! Kärlek!

Ikväll kan han dessutom ses på en tv-kanal nära dig. Håll utkik.

Hur ska jag någonsin klara mig utan?

Femåringen gillar för närvarande att prata med mig, istället för att prata i största allmänhet som hon annars gillar mycket (jag undrar vem kan hon ha fått det av?). Vi samtalar. Igår när jag var lite krasslig kröp hon upp bredvid mig i sängen, la sig tätt intill, under samma täcke som mig och frågade om vi kunde prata lite. Och hon undrar så jädra många fina och bra saker. Hon undrar varför universum är oändligt, hon undrar varför vintern är kall och sommaren varm. Hur ser det ut på insidan i en människa mamma? Varför läser du en bok UTAN bilder? När får jag ta hål i öronen? Hur blir man en kung? Vad gör en statsminister? Osv, osv.

Lite då och då får jag chansen att sticka in en fråga och igår föll det sig som så att jag frågade henne hur många barn hon ska ha när hon bli stor. Hon tittar på mig och virrar på huvudet och säger med lill-gamla rösten: Jamen hur många fååår man då?

Som om vi pratade om hur vi skulle dela upp lördagsgodiset liksom! En till dig, en till mig osv.

Alltså jag bara dör en smula ibland av all den kärlek jag känner för detta liv. Och jag undrar ibland också vilken himla ruta jag råkade kryssa rätt i när hon kom till oss. God damn!

En till? Ja man börjar ju undra om inte tiden är kommen... (Om man nu har rätt till att fååå nån mer vill säga!)

Det går fort. Visst?

På dagen 6 månader tills det är semester. Jo jag tackar jag. Jahopp, det är väl bara att dig in to it va? Ja så gör vi.

Men vafan

24 h har blivit 72. Nu kanske kanske hon är frisk. Kanske. Själv känns det som att jag sitter i fängelse. Det är inte utan att jag ser fram emot att få gå till jobbet imorgon. Hej vuxna diskussioner, hej tankeverksamhet som sträcker sig längre än till 3D-pussel. Hej då lägenhet. Välkommen måndag! Och faktiskt, floskel eller ej; välkommen vardag!

Nu vänder vi blad. Väl?

Förutom detta så fortsätter 2011 att icke-leverera. Idag och 24 timmar tillbaka har spenderats med kräk all over MH2. Inte alls kul faktiskt.

Kom igen nu. Jag förtjänar'nte!

Trettondagen 2011

Välkommen Sigge! Majas kusin, min mans brorson och jag har nästan blivit faster en gång till (ingift sådan denna gång). Galet så stort det är. En till i familjen. Jag är en smula gråtmild (eh som vanligt då), mannen är lite tagen (han säger inget men det märks!). Och lilla M är lika delar uppspelt som brydd. Glad, förväntansfull och kanske kanske lite, pyttelite rädd att vi ska gilla nya lillkillen mer än henne. Från fullständig farmor-uppmärksamhet till delad. Men det går över.

Och nu champagne! Livet, så fint det är.

Vi tar en omstart på det va?

Okej jag erkänner. Utan vidare omsvep: jag har inte direkt ÄGT den första veckan av 2011. Obekväma möten på andra sidan Sverige som såklart bokades in långt innan jul där det kändes som att januari är en bra tid. Vi tar det i Januari. Det blir bra. Eh, not so much så här i efterhand. Mjukstart av nya arbetsåret passar mig långt mycket bättre. Långa resor (allt är relativt), ett kaosartat hem som inte blivit städat ännu på den här sidan årsskiftet. Två missade morgonväckningar (damn you iPhone) varav den ena var i morse och slutade med en timmes sen ankomst till jobbet. Alltså from now on kan det liksom bara bli bättre. Till exempel skulle vi kunna börja med fyra dagar ledigt. Ja så gör vi.

Tillbaka-kaka

Gårdagens söndagsångest gick inte av för hackor. Dekadensen som stavas ledighet går inte med ord att beskriva. Omvänt dygn, lata dagar, morgontrött femåring. Nattens vrid och vänd och kolla klockan en gång i timmen känns idag. Men. Nu, väl på plats är det förvånansvärt enkelt att jobba. Tänk att jag inte lär mig? Det finns inget att ångesta över. Enough with that already!

Top notch

2010. Hur sammanfattar man? Så mycket, så lika, så annorlunda. Har just läst lite gamla inlägg och kommit fram till att det var mycket bröllop under året som gick. Mitt och Sessans tog stor plats. Liksom gjorde jobbet. Som alltid. Och så Maja såklart. Är det så att varje år som går i vuxen ålder känns som att det var bättre än det förra? Eller är det så att om man känner så, så ska man vara tacksam? I så fall är jag tacksam. 2010, du var ett bra år. Men jag är också kravfylld och nöjer mig inte med mindre inför detta år, som precis börjat. Okej vi kan skippa bröllop men allt annat bör bli minst lika bra eller för all del bättre. Jag är redo. 2011, let's kick some ass together.