Det är lyrrigt

att bo och jobba i samma stad. Att kunna ta sig fram och tillbaka med en cykel. Läser om och förskräcks av alla de problem som återkommande dyker upp i samband med snö, kyla och... just det: vinter. Jag kan inte låta bli att förundras en smula över att det ska vara så svårt att hantera det? Årstider har väl funnits på den här sidan klotet i sisådär några tusen år. Hey, come on, get use to it.

Meh, jag vill också va på typ dagis

Inom reklamvärlden så får man ha kreativa möten. På dessa möten klipps det och klistras en massa. Kreativt (by the way kanske världens mest uttjatade ord!). Som bara den. Hur kommer det sig att jag aldrig får ha såna möten? Jag ser det så tydligt framför mig: Jag bygger upp E22 som en modellväg för att förklara för infrastrukturministern exakt vart det är svårt att ta sig fram med tung trafik. Och tänk när jag får bygga upp ett universitet eller en ESS-anläggning i miniatyrformat. Som jag längtar! Kanske kan man ha med pyttesmå gubbar också? Och bilar? I like the idea.

Hur chefen tar emot detta förslag på nytt arbetssätt är i nuläget oklart.

It's the devils work

Kablar är av ondo. Och när man ska advents-snitsa upp lägan aktualiseras ämnet å det grövsta. They are everywhere. Invasion.

Vi hörs om ett halvår (eller säg 12 år) jag ska nämligen forska fram trådlös ström. Och nej inte batterier. Trådlös ström. Och hör sen.

Ja vi vi hörs sen.

Jag hjärta internet

Testade att stana lite. Big mistake. Huge! (vilken film? Ledtråd, Julia Roberts gör leaden)

Hur som helst: Samtliga klappar i det Jedlidska residenset kommer att klickas hem. Bra så.

Snö+stjärna=uppåttjack!

Krama mig! Fort!

Jag vet inte om det är snön som faller, och bäddar in staden i fluffigt vitt, om det är fredagen som är väldigt välkommen eller om det beror på att julen är i antågande. Men jag känner mig varm, känslig, kärleksfull, lullig, gullig, pysslig och hemkär. Och som ni vet så är jag inte ens de här sakerna. Mer än lite grann. Lite då och då. Jag känner inte igen mig själv. Hjälp.

Inte mig emot men...

Årets julklapp är en surfplatta iPad. Taget säger jag. Of course. Men! Är det inte liiite skillnad på vad de utser? En mössa 2003, en spikmatta 2009. Och nu detta. Högt och lågt? I say.

Hej mitt vinterland

Hellre snö än regn. Hellre för än emot. Med riktiga dojjer, ett rejält dun och mössa så kan jag gilla vinter. Nu saknas bara lite glögg, julkänsla och juleljus så är vi nästan hemma. Nästan.

Hittelön utlovas

Vart hittar man en vinterjacka om är i) snygg ii) varm som fan och iii) jobbvänlig (dvs inte stor fet dun utan kanske elegant... (ohh jag ogillar ordet, men ni hajjar)...)

Och ja, många parenteser blir det. (Bra så).

Okej, jag behöver ett hus. Och en trädgård. Att ha denna i.

Mycket roliga (konstiga) saker finns här. Kanske köper alla klappar därifrån. På förhand succé!

Vädret

kräver att jag bjuder på denna.

Skämskudde.

Men jag blivit bättre. Lugnare.

Man lär sig. Det gör man.

Nu helg! 

De bästa, BÄSTA

Yta, alltid yta

Måla inte naglarna för att sedan en halv minut senare snöra på dig ett par höga Timberland. Det funkar inte. Jag vet.

Dagens leksak

Myntets definitiva framsida

Har just ringt årets roligaste samtal. Det för att berätta att någon just blivit utsedd till Sydsvergies bästa lärare 2010. Den glädjen, den överraskningen, den stoltheten går inte av för hackor. Tacknämligt att få leverera så fina nyheter. Och tack gode gud (eller annan valfri makt) att det faktiskt finns så bra lärare där ute. Som förtjänar dessa fina nomineringar, dessa stora ord, denna oerhörda respekt. Det finns hopp! Jag vill själv ge priset till samtliga men någon måste ju vinna. Och med lite tur får min dotter också möjligheten att ha en sån här lärare någon gång i framtiden. Pls, let that happen.

Personligt rekord

Köpte ett par handskar i september. Har haft dem intakta sedan dess. Tills igår. Då försvann den ena. Det är nog det längsta jag någonsin haft ett par vantar så länge tillsammans. Nu funderar jag på att para ihop den ena jag har kvar med nån annan gammal ensling som jag sparat (varför jag spar dem när de är ensamma kvar är i nuläget oklart). En skinnhandske och en röd/rosa fingervante. What a couple! I say it.

En (viktig!) fråga

Är inte hon

lite för snygg för honom?

(Och ja jo kärleken är större än sånt och bla bla... men man kan ju inte låta bli att undra om det ska bli som föräldrarna. Hon var ju sannerligen för snygg för honom i det fallet!)

Jag behöver denna. Alltså VERKLIGEN.

Det funkade ju sist. Och snart är det jul...

Läsanvisning: detta är en iPad. Kan köpas typiskt här. Om nån nu skulle få för sig att göra det... hmm. 

Om

jobbet inte har fungerade vattentillförsel på sisådär tre timmar och man är så kissnödig så att man håller på att krevera, visst måste man få gå hem då?

Fear of the dark

Nån gång längs vägen så hände det sig som så att jag blev mörkrädd. Kan minnas en tid när jag faktiskt på allvar kunde tänka mig att hyra en film som var läskig som fan. Och sen kolla på den själv. Nu ba döööör jag en smula av att se en svensk polisfilm (Beck) och har sen svårt för att somna och sen när jag väl gör't så drömmer jag läskiga drömmar om att bli levande begravd och män med vita masker. Konstigt. Hur gick det här till?