Pssst

Jag har en hemlis!

Spot on

Att säga fel...

Pratar med skola om ett projekt. Halvdan relation faktiskt  De vill mycket men håller inte vad de lovar. Och så vidare. Men vi pratar, och vi löser knutar. Och så ska vi säga hej då och jag gör en sammanfattning och ska säga superbra. Eller toppen. Men blandar orden så att jag råkar säga: jamen det är ju snoppen.

Snoppen. Ja.

Den känslan hörrni, den känslan.

Punktse

Funderar på allvar på att beställa lite julklappar, internet-wise. Nu. Så är det liksom gjort. Galet, jag vet, men hur många år som helst nu har jag faktiskt handlat allt sista veckan. Och jag hatar det. Hatar. Till saken hör att jag liksom verkligen gillar julen. Men inte stressen. Så. Gör om, gör rätt. Jag tror det.

Dagens (vinterns) outfit

När man får en dag

Inbokad heldag på PR-event. Har (som vanligt) alldeles för mycket att göra. Tjockt. Stressen. Som alltid. Som jag borde vetat redan när jag bokade in den här dagen för sisådär två månader sen eller så.

Berättar för trainee Carin om det och hon bara liksom "hallå jag kan ta det så slipper du".

Ni vet den känslan? När man får en dag att jobba undan. Den känslan! Thank you Carin!

The icing on the cake

Mitt i allt så bokade jag i alla fall två veckor i Jämtland över julen. Och på sekunden det var gjort så kändes allt i alla fall lite lättare.

Kläppe, andningspaus. 

Och igen

Många timmar, många mil. Och för lite blogg. Jag veeeet.

Alltså ibland

...vill jag liksom bara skubba jobbet, dra till plugget och typ sno min dotter i ungefär fem minuter, bara för att krama henne. Hon är så jädra fin. Och min. 

(Sen vill jag andra gånger slita av mig håret pga alla sjumiljonertvåhundratolvtusen frågor, det eviga tjattret, 7-årsarrogansen osv. Men inte just nu. Nu vill jag bara kramas.)

Ipren och vatten, tack

När man är van att snitta 8-9 timmar per natt, så blir man rätt seg när man sover typ 6 timmar. Kanske kan tre flaskor vin vara en annan bidragande orsak till dagens... långsamhet. Vad vet jag?

"Lägg av med att fota mig mamma!"

Hashtag "nöjd mamma"

Mail-växling med Majas lärare:

"Jag hade samtal med specialpedagogen imorse om just Maja och att hon kommit väldigt långt i sin språkutveckling/läsning. "

Nämen såatte...

Sova, vakna

Den är här. Höst-tröttheten. I swear. Det måste vara den. Kanske i kombination med den mycket långrandiga och kvardröjande förkylningen. Men det är liksom på gränsen till parodiskt hur trött jag är. Lägger mig innan kl 22 varje kväll, sover till kl 07 morgonen efter. Tror att det är någon som ringer mig mitt i natten när väckarklockan ringer och efter jobbet är jag så sliten att jag på allvar går hem och vilar. Dvs innan klockan alltså blir 22 så att jag faktiskt kan lägga mig på riktigt. 

Jamen ni hör ju. The glamour in my life alltså. 

Idag ska jag dock testa nåt nytt. Nämligen träffa vänner. Efter klockan 18, och kanske dricka lite vin. Kan det vara en bot? I hope. 

Statusuppdatering

Är förkyldare än jag kan komma på att jag varit typ ever. Skulle på Kompetensforum södra Småland men fick ställa in. Det händer inte ofta. Men rätt beslutat. Ligger nedbäddad, och har sovit 12 h. Jobbet finns kvar. Have to learn it.

Men bloggade lite i projektet i alla fall. Alltid nåt.

Så, nu. Sova lite mer kanske.

//löjligt_förkyld_79

Godnatt världen #kärlek

Livet är det som händer dig medan du är upptagen med att göra upp planer

Visst är det så?

Allting verkar springa på i hundrafemtio knyck. Halva september har redan passerat. Och jag tyckte alldeles nyss det var sommar och semester. Fast på samma gång kan jag knappt minnas att jag faktiskt ens haft semester. Det går fort nu. På jobbet är det (som vanligt) mycket att göra och full fart. Småland är min bas och minst en dag i veckan verkar jag vara där. Långa resor, mycket tid, förseningar, tåg och ersättningsbussar. Men ändå, trots det, roligt. Tur det. Min käraste praktikant från våren är tillbaka som projektanställd året ut och jag tackar högre makter. Utan henne och nye praktikanten Niklas vetitusan hur jag löst det. Vågar inte ens tänka på när de båda är borta i januari... Får lägga ned min största lobbyinsats ever för att få chefs-skapet att inse att hon behövs. Fingers crossed!

Och hemma då. 7-åringen går i ettan och älskar det. Älskar sina kompisar, älskar fröken och vill inte, aldrig vara sjuk eller missa så mycket som fem minuter av dagens skolgång. Så fint det är. Helgerna tillbringar hon så hjärtans gärna med sina kompisar och ett par helger i rad har hon haft sleep-over och vill inte komma hem. Någonsin känns det som. Så ovant för oss, att ha den back-upen. Och att ha barnfri tid. Vi vet ju knappt alls vad vi ska göra med tiden vi får, nu när det sker allt oftare. I och för sig ett sundhetstecken i sig, att inte känna att man mååååste göra massa saker bara för att. Så har det ju varit för oss innan, eftersom det här med barnvakteriet funkat sådär. Nu gillar vi läget.

Denna helg är vi i alla fall alla tre hemma, och oplanerade. (Nästan) ovant, men fint. Vi sitter i köket och smider planer, vi sover för länge, äter långa frukostar och pratar i munnen på varann. Hemmalivet. Uppladdning. Snart måndag igen och tidiga tåget till Växjö. Allt som vanligt. Aldrig stilla.

Och innan man vet ordet av det är det dags att köpa vinterskor till den snabbväxande sjuårigen och planera för jul-ledigt.

Som sagt, livet är det som händer dig medan du är upptagen med att göra upp planer för andra dagar, veckor, månader, år...

Note to self, ta vara på tiden.

Städar datorn. Ska få en ny*

Hittade dessa. Bland andra. My god, tids-suset i öronen. Bedövande!

*självklart ingen Mac. Nej aldrig Mac, vi jobbar inte med Mac.

Att börja i ettan

Spänningen, tisslandet och tasslandet på skolgården. Glädjen över att träffa vänner man saknat en hel evighetslång sommar. Längtar efter riktiga lektioner, och ser fram emot läxor. Min stora fina ettakladdare! 

Ungen min. Igen.

Ungen min

Som är den finaste av de finaste! Som snackar JÄMT. Och vill veta allt. I morse, mellan tandbortsningar och flingor och klädjakt hann vi avhandla flaggdagar, latin (språket) och katolicism och protestantism. Och påven. Vem är han? Och varför? Hennes vetgirighet har inga gränser. Och jag bara älskar det. Även om man jag ibland blir hela matt av alla frågor.

Men när det inträffar och man behöver ett break, så kan jag ju alltid förlita mig på ajpädd, dissni tjannål och popkomm. Bara en sån sak. Underbart.