Timing, det har hon. Ju.

Barnet mitt, raringen min. Som alltid blir sjuk när jag har som allra mest att göra. Alltid. När det är ministrar på besök, när tävlingarna skall avgöras, när kalendern är full. Då är också tempen på den lilla hög.

Men.

Om man ska rannsaka sig själv så är det nog snarare så att min kalender i princip alltid är full, och mötena är många och ministrarna kommer och går. Så i själva verket är det kanske så att det inte är hon som har timingen utan mer som så att oavsett när hon blir sjuk, så känns det som att timingen är den värsta. Kan det vara så?

Husomhelst. Så löser det sig. Alltid.

Och på uppsidan: min frisör håller extra öppet ikväll för att rädda min nuvarande icke-frisyr. Och jag hinner ju måla naglarna mellan mailen och pressutskicken idag. Så jag kommer åtminstone vara snygg imorgon. Och sen efter jobbet imorgon, som förvisso blir en långkörare så får jag lov att kramar min mamma och min pappa som kommer på spontan-besök över helgen.

Så, you win some, you loose some. Och i slutändan är nog pluset högre än minuset.

Jul i vårt hus

Eftersom vi faktiskt lämnar hemmet några dagar innan jul och inte återkommer förrän året är nytt, så tycker jag att jag har all rätt att tjuvstarta julen. 

Några stjärnor har fått komma upp, nån lite ljusstake är visst framme. Och kanske ska det glöggas lite snart? 

Jag älskar julen. Allt som har med det att göra. Så varför inte göra det all in direkt liksom? 

//mer_jul_79

Bortkastad tid?

Tid som inte används, som bara liksom sitts av. Det är nog mitt värsta. Jag blir frustrerad och lite uppgiven. Jag borde ju veta bättre, jag borde ju göra nåt. Men när man liksom inte hittar (får?) incitamenten nånstans. Då är det fan svårt.

//välkommen_måndag

Viktigt meddelande:

Det är kolsvart ute. Och klockan är inte ens halv fem...

Slut på meddelande.

Har ni hört den förut?

Förra november var visst ungefär som denna. Konstigt det är, när man tror att man nu, just nu har mer att göra än man typ någonsin haft innan i sitt liv. Och så kollar man, och ba nej inte alls. Det är typ alltid såhär. Jahapp, dags att vänja sig?

En försmak av tonåring

The dark side

När man tillbringar en arbetsdag med att titta ut genom fönstret.
När man sover 10 timmar, men vill sova några till.
När energin är den lägsta av de lägsta.
När allt ter sig jobbigt.
När man har en fullspäckad kalender men varje uppgift verkar vara för stor.
När det är mörkt när man vaknar och mörkt när man går hem.
När allt liksom känns fel. Eller bak och fram.

Då vet man.

Att det är november. 

Pls, passera fort, och obemärkt. Jag orkar inte med dig.

Pssst

Jag har en hemlis!

Spot on

Att säga fel...

Pratar med skola om ett projekt. Halvdan relation faktiskt  De vill mycket men håller inte vad de lovar. Och så vidare. Men vi pratar, och vi löser knutar. Och så ska vi säga hej då och jag gör en sammanfattning och ska säga superbra. Eller toppen. Men blandar orden så att jag råkar säga: jamen det är ju snoppen.

Snoppen. Ja.

Den känslan hörrni, den känslan.

Punktse

Funderar på allvar på att beställa lite julklappar, internet-wise. Nu. Så är det liksom gjort. Galet, jag vet, men hur många år som helst nu har jag faktiskt handlat allt sista veckan. Och jag hatar det. Hatar. Till saken hör att jag liksom verkligen gillar julen. Men inte stressen. Så. Gör om, gör rätt. Jag tror det.

Dagens (vinterns) outfit

När man får en dag

Inbokad heldag på PR-event. Har (som vanligt) alldeles för mycket att göra. Tjockt. Stressen. Som alltid. Som jag borde vetat redan när jag bokade in den här dagen för sisådär två månader sen eller så.

Berättar för trainee Carin om det och hon bara liksom "hallå jag kan ta det så slipper du".

Ni vet den känslan? När man får en dag att jobba undan. Den känslan! Thank you Carin!

The icing on the cake

Mitt i allt så bokade jag i alla fall två veckor i Jämtland över julen. Och på sekunden det var gjort så kändes allt i alla fall lite lättare.

Kläppe, andningspaus. 

Och igen

Många timmar, många mil. Och för lite blogg. Jag veeeet.

Alltså ibland

...vill jag liksom bara skubba jobbet, dra till plugget och typ sno min dotter i ungefär fem minuter, bara för att krama henne. Hon är så jädra fin. Och min. 

(Sen vill jag andra gånger slita av mig håret pga alla sjumiljonertvåhundratolvtusen frågor, det eviga tjattret, 7-årsarrogansen osv. Men inte just nu. Nu vill jag bara kramas.)

Ipren och vatten, tack

När man är van att snitta 8-9 timmar per natt, så blir man rätt seg när man sover typ 6 timmar. Kanske kan tre flaskor vin vara en annan bidragande orsak till dagens... långsamhet. Vad vet jag?

"Lägg av med att fota mig mamma!"

Hashtag "nöjd mamma"

Mail-växling med Majas lärare:

"Jag hade samtal med specialpedagogen imorse om just Maja och att hon kommit väldigt långt i sin språkutveckling/läsning. "

Nämen såatte...

Sova, vakna

Den är här. Höst-tröttheten. I swear. Det måste vara den. Kanske i kombination med den mycket långrandiga och kvardröjande förkylningen. Men det är liksom på gränsen till parodiskt hur trött jag är. Lägger mig innan kl 22 varje kväll, sover till kl 07 morgonen efter. Tror att det är någon som ringer mig mitt i natten när väckarklockan ringer och efter jobbet är jag så sliten att jag på allvar går hem och vilar. Dvs innan klockan alltså blir 22 så att jag faktiskt kan lägga mig på riktigt. 

Jamen ni hör ju. The glamour in my life alltså. 

Idag ska jag dock testa nåt nytt. Nämligen träffa vänner. Efter klockan 18, och kanske dricka lite vin. Kan det vara en bot? I hope.