Ups and downs

Och så igår då. Värsta bästa dagen på länge.
Slitig morgon, busväder och allmänt velande om att åka 13,5 mil för ett möte eller inte. I slasket. Jag åkte. Såklart. Ni vet "hon som inte bokar av" och "hon som inte vill göra nån besviken"? That's me. Så hej snömodd och stress.

Men.

Jädrar vilken energikick det fanns på andra sidan. En föreläsning, ett efterföljande möte, inspirerande människor, nya tankar, som leder till nya projekt, som leder till nya utmaningar. Som gör mig glad. Det var ju det jag behövde. Och så hem, 13,5 mil, hämta världens finaste tjej på skolan, släpa med henne på nätverksträff, hålla föredrag för 25 pers, kolla på hockey, mingla, nätverka, göra business. Och! Av 25 pers sa nog ca 15 att det var ett suveränt föredrag. Ha. Så himla skön känsla.

Maja då? Jo hon nätverkade som om hon inte gjort annat, struntade helt i mig, hängde med de andra tjejerna, hejjade på Malmö, fick en halsduk och biobiljetter, kramar av alla brudarna i nätverket, och ville aldrig gå hem.

Tankat energi, i detta jädra januari-slask. Bra så.

Ny aktivitet: Malmöflickorna

There will be days like this

När man sovit dåligt
När man slirat runt i snöslasket för att försöka hålla motionsmotivationen levande
När man har ett hav av tvättade kläder på golvet hemma. Som man inte orkat vika
När man bitchar på kollegor
När man blir bitchad på av kollegor
När en del av dem driver en till vansinne
När det är kallt
När det är mörkt
När ens dunjacka är trasig i blixtlåset

När januari liksom bara hoppar upp och biter dig i röven. Idag. Är den dagen.

Får rapport från hemtrakten...

...och i Malmö har vi + 8 och regn.

Mvh, ja e inte bitter

2012 - mitt emellan det mesta

De första skälvande dagarna av 2013 har snart passerat. Har hunnit lämna älskade Kläppe, har hunnit bli lite less på stan och har jobbat en dag och en halv. Det är väl ungefär det.

Tittar ut genom fönstret och tänker på året som gick, huller om buller:

Susanna, finaste Susanna blev gift. Så fint.
Maja fyllde 7 i mars, och började ettan på hösten. Skola på riktigt liksom.
Praktikanten Thomasine gjorde inträde i mitt liv, och underlättade det mesta. Sen försvann hon igen.
Dottern premiärade både skridskor och slalom. Båda med blandad framgång.
Sommaren var sådär, rent vädermässigt i alla fall.
Jag gick med fina vänner på tvättäkta boyband-konsert. Det var underbart!
Vi såg på melodifestival live i Malmö. Det var otippat.
Vi blev ekonomiska, och vi sålde vår bil.
Vi tillbringade midsommaren i Holland med bröllop mellan Malte och Grietje. Kärlek!
Jag blev mentor till två förträffliga unga damer som läser ekonomi vid Lunds Universitet. Kul.
Maja började dansa.
Jag åkte till Småland i tid och otid.
Mannen kickade igång sitt företag. Igen.
Jag gick en talarkurs (för det behövdes ju verkligen?).
Vi blev med (sommar)hus i Kläppe. Också det på riktigt.
Mitt ena projekt (PQ) blev större än någonsin, med sponsorer och allt där till.
Det kom lite fina bebisar i vår vänkrets. En Kerstin bland annat, på Majas födelsedag och en liten Carl Johan på sommaren. Och en Petter på hösten.
Maja började hänga med sina kompisar, och sova över. På helgerna.
Jag jobbade mycket. Som alltid.
Jenny, fina Jenny, blev också gift.
Jag bloggade mindre än jag gjort under alla de åren Vicket funnits.
Jag började twittra. Fast mest kanske jag började läsa twitter?
På jobbet blev vi med trainee och extra-anställda och praktikanter. Dvs dubbelt så många.
Hemma var vi oerhört mycket och ofta förkylda.
Maja fick sitt alldeles egna telefonnummer.
Vi tillbringade lite för mycket tid hemma under hösten och lägenheten började kännas för liten.
Känslomässig berochdalbana hanns också med, av massa anledningar.
Julledigt och nyår i Kläppe. Vinter, lugn och ro. Återhämtning.

2012, du blandade och gav. Inget år jag kommer arkivera som viktigare än nåt annat.

Så, 2013 - vad ska vi göra ihop? 

Jodå

Bra dag. Druckit gammel dansk på jobbet (obs jullunch) och sen bölat när jag adjöat kollega som slutar. Och så nu då. Semester! Hepp!

One week

Nedräkning. Semester om en vecka. En vecka. och det gamla vanliga "jag orkar inte ta tag i nånting egentligen" har börjat infinna sig. Dock har jag lite saker att reda ut de sista dagarna.

Ett axplock: fixa en ny praktikant till vt 2013 (piece of cake?), skaffa fram ca fem nya Trampolinen-företag (kein problem), fylla en tidning med artiklar (hur det nu ska gå till?), ta ett par möten i Småland (as usual then).

Och det var på jobbet det.

Hemma då? Köpa klappar, julpyssla med barn + kompis, träffa vänner, städa lyan, packa, handla stuff till Fridas, gå på dansuppvisning...

Jomen, det är lugnt. Väl?

14 days and counting

Den 20 december bär det av mot Jämtland. Om SJ och vädermakterna tillåter det vill säga. Fingers crossed! Och för första gången på länge känner jag mig helt lugn. Ingen julstress. Alls. I nuläget oklart hur det går till. Till och med jobb-stressen är (för ett ögonblick) borta. Tittar ut på snön som singlar ner utanför fönstret. Funderar på att baka pepparkakor. Lugnet. Det gäller att passa på att njuta de få minuterna per vecka som det infinner sig.

Timing, det har hon. Ju.

Barnet mitt, raringen min. Som alltid blir sjuk när jag har som allra mest att göra. Alltid. När det är ministrar på besök, när tävlingarna skall avgöras, när kalendern är full. Då är också tempen på den lilla hög.

Men.

Om man ska rannsaka sig själv så är det nog snarare så att min kalender i princip alltid är full, och mötena är många och ministrarna kommer och går. Så i själva verket är det kanske så att det inte är hon som har timingen utan mer som så att oavsett när hon blir sjuk, så känns det som att timingen är den värsta. Kan det vara så?

Husomhelst. Så löser det sig. Alltid.

Och på uppsidan: min frisör håller extra öppet ikväll för att rädda min nuvarande icke-frisyr. Och jag hinner ju måla naglarna mellan mailen och pressutskicken idag. Så jag kommer åtminstone vara snygg imorgon. Och sen efter jobbet imorgon, som förvisso blir en långkörare så får jag lov att kramar min mamma och min pappa som kommer på spontan-besök över helgen.

Så, you win some, you loose some. Och i slutändan är nog pluset högre än minuset.

Jul i vårt hus

Eftersom vi faktiskt lämnar hemmet några dagar innan jul och inte återkommer förrän året är nytt, så tycker jag att jag har all rätt att tjuvstarta julen. 

Några stjärnor har fått komma upp, nån lite ljusstake är visst framme. Och kanske ska det glöggas lite snart? 

Jag älskar julen. Allt som har med det att göra. Så varför inte göra det all in direkt liksom? 

//mer_jul_79

Bortkastad tid?

Tid som inte används, som bara liksom sitts av. Det är nog mitt värsta. Jag blir frustrerad och lite uppgiven. Jag borde ju veta bättre, jag borde ju göra nåt. Men när man liksom inte hittar (får?) incitamenten nånstans. Då är det fan svårt.

//välkommen_måndag

Viktigt meddelande:

Det är kolsvart ute. Och klockan är inte ens halv fem...

Slut på meddelande.

Har ni hört den förut?

Förra november var visst ungefär som denna. Konstigt det är, när man tror att man nu, just nu har mer att göra än man typ någonsin haft innan i sitt liv. Och så kollar man, och ba nej inte alls. Det är typ alltid såhär. Jahapp, dags att vänja sig?

En försmak av tonåring

The dark side

När man tillbringar en arbetsdag med att titta ut genom fönstret.
När man sover 10 timmar, men vill sova några till.
När energin är den lägsta av de lägsta.
När allt ter sig jobbigt.
När man har en fullspäckad kalender men varje uppgift verkar vara för stor.
När det är mörkt när man vaknar och mörkt när man går hem.
När allt liksom känns fel. Eller bak och fram.

Då vet man.

Att det är november. 

Pls, passera fort, och obemärkt. Jag orkar inte med dig.

Pssst

Jag har en hemlis!

Spot on

Att säga fel...

Pratar med skola om ett projekt. Halvdan relation faktiskt  De vill mycket men håller inte vad de lovar. Och så vidare. Men vi pratar, och vi löser knutar. Och så ska vi säga hej då och jag gör en sammanfattning och ska säga superbra. Eller toppen. Men blandar orden så att jag råkar säga: jamen det är ju snoppen.

Snoppen. Ja.

Den känslan hörrni, den känslan.

Punktse

Funderar på allvar på att beställa lite julklappar, internet-wise. Nu. Så är det liksom gjort. Galet, jag vet, men hur många år som helst nu har jag faktiskt handlat allt sista veckan. Och jag hatar det. Hatar. Till saken hör att jag liksom verkligen gillar julen. Men inte stressen. Så. Gör om, gör rätt. Jag tror det.

Dagens (vinterns) outfit