fredag 24 oktober 2008

Det var då.

En gång i tiden (när jag var ung, kan man säga så när man är 29?) så levde jag ett helt annat liv. I turkos overall, på Kåren i Sundsvall, med caps-mästerskap och nollningar och teknologsittningar med ölhävartävlingar som jag brukade få delta i. Det slutar inte här, utan det finns mera. Den turkosa overallen kom av att vår förening, Sundekon hade ett helgon: Smurfen. Allt som oftast så tänker jag inte så mycket på den där smurfen och allt vad den innebar för oss studenter. Men igår så råkade jag läsa den här artikeln:

http://sydsvenskan.se/nojen/article381748/Idag-ar-det-smurfarnas-dag.html

Och då kom minnen smygandes till mig, och innan jag läst klart så skrattade jag högt, både åt artikeln med sitt smurfande, men också över alla glada minnen som finns förknippade med smurfen.

Jag vill på intet sätt säga att jag saknar det, för det gör jag inte, men jag är ändå glad att jag har gjort det där. Det skapades inte bara många roliga minnen utan även vänner för livet.

Jag hoppas att ni som läser detta kan se på mig med bibehållen respekt trots att jag erkänt mitt smurfande för er.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej min bästa fest-smurf-partner in crime! Det var tider det! Nu oroar man sig för boräntan och jobb och att man äter onyttigt, inte att man nästan var alkoholist .

PUSS PÄRLAN!
/Clara

Jenny sa...

Ja, det av verkligen tider... många fina minnen... eller minnen och minnen, men roligt var det. Pussar.