Att luras!?

Maja hostar. Avgrundshosta som håller både henne och oss vakna om natten. Vid fyratiden inatt, i ett tappert försök att hålla modet uppe och hitta en lösning så tvingar jag i henne hostmedicin, med motiveringen "Det blir bättre, jag lovar". Maja tittar på mig med en ledsen blick och ger upp och sväljer det hemska. Två sekunder efter hostar hon igen. Lika hårt. Med förebrående röst säger hon till mig:
"Men mamma du sa ju att det skulle gå över".

Vad svarar man på det? Tidsperspektivet är svårt att förklara för en snart fyraårig flicka och inte är det lättare att göra det mitt i natten.

Det gör ont i mammahjärtat att inte kunna hjälpa. Men det går över. Det vet jag ju, jag ska bara få henne att förstå det också.