När jag tittar ut just nu är det fan mörkt. Men det vänder. Faktiskt. Idag sågade de äntligen ner granen på Stortorget, och årets första bröllopsinbjudan har trillat in i posten (kan man ana att jag hoppas på flera?), jag börjar mot alla odds tröttna på att snöra skorna och spanar omedvetet efter sneakers, det planeras för en resa till varmare breddgrader för att fira pappi som blir 60, och jag vill inget hellre än att gå upp en timme tidigare och ta varvet på morgonen (och ja jag avskyr mornar i vanliga fall). Och! Det har ju kommit en bebbe.
Det finns liksom en massa finheter. Och det värmer så jädrans mycket.
1 kommentar:
Ja, nu anar man ljuset i tunneln... Och jag får hänga med typ världens snällaste bebis hela våren, än så länge ett exe,plariskt exemplar... Du får komma hit och hänga med oss i vår... Puss
Skicka en kommentar