De första julklapparna har nu öppnats. Obligatoriskt julmys med bästa tjejerna. Det enda jag egentligen saknade var Susannas tomtemask som visst fått stanna hemma detta år. Är en smula besviken. Är dock mer än nöjd med det fabulösa sällskapet, bubblet i glasen och klapparna. Mest otippat: jag fick en get! Fina S hade köpt en get till en familj i Mocambique. Det var kanske det finaste! Och snällaste.
Jag känner att jag måste också ägna mig lite mer åt välgörenhet! Nyårslöfte månne?
Maja hostar. Avgrundshosta som håller både henne och oss vakna om natten. Vid fyratiden inatt, i ett tappert försök att hålla modet uppe och hitta en lösning så tvingar jag i henne hostmedicin, med motiveringen "Det blir bättre, jag lovar". Maja tittar på mig med en ledsen blick och ger upp och sväljer det hemska. Två sekunder efter hostar hon igen. Lika hårt. Med förebrående röst säger hon till mig: "Men mamma du sa ju att det skulle gå över".
Vad svarar man på det? Tidsperspektivet är svårt att förklara för en snart fyraårig flicka och inte är det lättare att göra det mitt i natten.
Det gör ont i mammahjärtat att inte kunna hjälpa. Men det går över. Det vet jag ju, jag ska bara få henne att förstå det också.
- Luciafirande på dagis. Kaos i vanlig ordning men jag slapp gå med i tåget i år. Ett fall framåt. - Julklappsshopping. Tillsammans med hela Skånes befolkning så handlade jag i noga planerat samarbete med mannen (nog) samtliga klappar igår.
Idag söndag ska glöggen intas och julkorten postas. Det går framåt. Det gör det!
Idag stannade jag hemma. Förkylningen vann till slut.
När vi skulle gå upp i morse så insåg att det inte kommer funka, helt yr och snuvig så jag låg kvar i sängen. Maja, den kloka lilla flickan insåg direkt att det var nåt ovanligt med att jag låg kvar i sängen. När hon då till slut insåg att jag inte skulle gå upp så säger hon "Jag är också fuuk, så jag måste stanna hemma med mamma" och så gosade hon ner sig bredvid mig i sängen. Det var inte utan att jag kände en längtan efter att låta henne vara hemma med mig. Men min kloka man sa att då blir det ingen vila av så han tog henne till dagis och lät mig sova till kl 12. De älskar nog mig, de där två. Jag älskar dem.
-har skrivit julkort (men inte postat dem) -har skrivit inköpslista (men inte köpt nåt) -har planerat en hel del (men i realiteten står jag på samma ställe)
Så mycket "hands on" har det alltså ännu inte blivit. 2 julklappar är iofs fixade. Men jag inser att jag på intet sätt kommer att slå förra årets rekord då jag var helt klar innan Lucia.
Nej jag kan inte ge upp. Jag jobbar. Och tror minsann att jag idag mår en aning aning bättre. Jag ser ljuset.
Jag har kämpat en vecka mot en envis och jobbig förkylning som på intet sätt verkar vara villig att ge sig. Det började med ont i halsen förra tisdagen som sedan höll i sig till fredag, sen tog hostan vid och på lördag var jag övertygad om att jag hade vunnit. Söndagen visade dock att jag hade fel, och nu tisdag en vecka senare förbannar jag mig själv för att jag inte stannat hemma och vilat upp mig. För nu är jag på ruta ett... halsen är svullen, jag fryser och känner mig allmänt för jävlig.
Nu är det dags för vägval: - stanna och göra mig plikt eller - gå hem och vila.