För fem år sedan

fanns hon inte ännu. Men snart, om några timmar.

Gratulerar den högt älskade dottern som alltså fyller fem år idag. Fem. Jag kan inte fatta det. Alldeles nyss var hon ju liten.

Och redan imorse under den halvtimmen vi träffades innan dagis så kom det: Men mamma jag är fem åj (ja det borde vara år eftersom hon är fem men men) nu, så jag kan göra det själv.

Underbara, intensiva, söta, smarta och buttriga unge! Jag vill bara skubba jobbet och hämta hem henne från dagis och KJAMA henne hela dagen. Men jag vet att hon inte ens vill det, hon vill ju leka och firas där. Jag får hålla mig. Helt enkelt.