I-landsproblem

Fick brev av Transportstyrelsen som vill att jag byter körkort pga namnbyte. Ok. Men jag har två stora issues runt detta: jag har ännu inte lärt mig att skriva min nya namnteckning (och man vill att den ska vara typ snygg) och jag måste klippa mig innan jag tar ett nytt kort (eftersom man får dras med skiten i säkert tio år vill man faktiskt se så bra ut som möjligt). Hajja att nästa gång jag byter körkort så kommer jag vara 41 år. Oh my! Det svindlar.

Latte-morsa?

Trodde för ett ögonblick att även jag är sjuk. Seg i kroppen, lite loj, jäkligt trött. Men så kom jag på det; har glömt dricka kaffe. Nu ett par koppar senare är jag speedy igen. Härligt att få lov att känna hur det är att ha abstinens. Typ.

Apropå

att det nu blir åka av.

Skorna: klart VG
Kondisen: mycket mycket IG

Det blir bättre va? Pls tell me.

Peppar, peppar

"Jo men nu klarar hon sig nog". Om den obligatoriska efter semestern-förkylningen på dagis som faktiskt nästan verkade utebli. Det gick ju hela två veckor. Men där satt den. Katjing! Och jag som ska hänga med ministrar (okej bara en vad jag vet but still). Hmm.

Måndag

Sticker hem och smäller några tusen. Åh vad härligt tänker ni. Nej säger jag. På räkningar. Dagens fulaste ord: räkningar. Bra så. Men sen kan man tröstshoppa nåt på nätet. För allt ter sig så billigt i jämförelse med låt säga hyran, elen osv. Sweet deal va?

Dagens outfit

Nya joggingskor! Håll i er, för nu blir det åka av!

Alltså det här med jobbet

...igen och igen. Men. Faktum är att det är så sjukt bra på mitt jobb. Krävande men fan vad bra.Kick-off torsdag/fredag. Herrgård, vin, stoj och stim (och såklart konferens!). Det snålas liksom icke (och ja såklart hade man velat ha högre lön hellre men vafan!) och att gilla sina kollegor och sin högsta chef så pass är heller inte dåligt. På nåt vis. Har ju som ni säkert vet (?) gift mig under sommaren och detta uppmärksammades. Present (fin sådan!) och ett smärre tal i vilket VD:n bland annat säger "om du är lika glad och tillför lika mycket energi hemma som du gör på jobbet så kan din familj skatta sig lycklig". Jag blev fanimig mållös. Det var fint sagt. Och på allvar jag blev faktiskt mållös och det händer min själ inte så särskilt ofta ska ni veta. Och ja jag gillar mitt jobb för vad det är, men det gör ju inte läget sämre att få höra sånt härnt emellanåt. Jo jag tackar jag.

Min nya grej

Lägg allt du ska packa i en hög så blir det lättare kl 07 i morgon när vi ska sticka. Visst?

Ps. Har en naken kvinna på rummet! Ring sedlighetsroteln!

Tvårummare på Öjaby Herrgård. Jo jag tackar jag!

Detta för att jag tvingades åka kl 07 imorse medan de andra åker kl 09.30. Jag har alltså fått kompensation. Kan man säga. Och jag är nöjd.

Uppdatering: Några får sova på annexet. Dvs en säng som nästan ryms i rummet och delad dusch/toa. Jag har två toaletter i min tvårummare. Tur man åkte tidigt hörrni!

Bra skit

Det lutar (mer än lutande tornet i Pisa) åt att jag inom kort har en ny kollega. Som jag pluggat med för en halv livstid sen. Som jag verkligen gillar. Och. Jag rekommenderade henne till jobbet. Nu får man ju sannerligen hoppas att hon är så bra som jag sagt. Och om hon är det, undras om jag kan inkassera någon form av head-hunting-belöning då?

Jaha då är det höst. Då.

Helgen, åh den helgen

Fredag: koka kräftor och dricka rosé, lördag: äta kräftor och dricka rosé (och ja en massa annat också dessvärre), söndag: dagen efter kräftor och vet ni då får man tydligen dricka rosé. Så jävla fin helg. Så fantastiska vänner. Nu måndag, nästan försoven, trött M som pseudovägrade dagis och lite lagom kaos i lyan. Och efter jobbet är det tvättid. Återigen, skiftningarna!

30 är det nya 20

Damen i kassan på Systembolaget frågade mig helt plötsligt hur gammal jag är. Jag blev så ställd att jag först inte kom på vad jag skulle säga, sen sa jag "trettio... nånting" för jag kom verkligen inte på att jag är 31. Det blev blankt i hjärnan liksom. Hursom. Då bad hon att mig visa leg. Så himla bra. I think I love her. Till saken hör att i exakt samma ögonblick som hon frågade efter leg dök M:et upp och sa "mamma"... då hajjade kassadamen nog att jag var över 20 ändå. För annars hade jag ju varit väldeligt ung när det barnet kom.

Fredag

Maken (och det är nog FÖRSTA gången han omnämns här som just maken) ska ägna aftonen åt att stoppa ner levande djur i kokande vatten. Vidrigt! Jag ser mest fram emot att få äta dem sen i morgon. Men det är en helt annan sak. Min plan för dan är vin. Anyone?

Hepp

Okej har nu pratat med Skatteverket och vi är nog gifta trots allt. Fan. Men det var nära att vi fick gifta oss igen. Kanske kan man fira ändå? Nästan-bröllop-igen-fest? Alla anledningar är bra. Ju. 

Enkel kommunikation

Dagens outfit

Gifte oss för snart en månad sen. Inga papper har kommit. Borde det ha kommit papper? Typ "ni är gifta" från låt säga Skatteverket? Kanske "namnbyte genomfört"? Till saken hör att prällen var lite gammal och skraltig (men fiiin) så nu överväger jag om han har typ trillat av pinn INNAN hann han skicka in intyg om vigsel osv. Vad händer då? Nytt bröllop? Anyone up for it?

Inte bara...

är det en byggarbetsplats utan dessutom ett tivoli utanför mitt fönster. Bra för arbetsmoralen?

Onsdag

Två mornar till. Två mornar till. Två. Sen ska jag få sova till kl 10 två i rad. Som jag längtar! Jobba är fan ok och mer därtill, men att gå UPP är inte ok.

Ja men det regnar ju

och jag jobbar hemma. Klart man måste nöjessurfa lite. Kul!

Fel, fel, fel

Hällregn, skavsår from hell av nya skor och helvetesombyggnad av stans gator. Så kan man sammanfatta dagens premiär av morgonvarvet i Pildammsparken. Och. Det är tisdag (veckans sämsta dag) och dagis håller stängt för planering (andra jobbdagen efter semestern!) Varför, varför kan de inte planera lite efter MIN kalender någon jävla gång? Fan.

Skiftningarna

Igår var det på bristningsgränsen efter fem veckors dygnet-runt-umgänge. Idag längtar jag efter henne. Det här med att ha barn. Mäktigt!

Lägesrapport

På pluskontot: Det är fint och kul att jobba. Faktiskt. Åtminstone på mitt jobb är det det. Man känner sig liksom levande när man jobbar. Och kollegorna. De bästa!

På minuskontot: Svårt att hålla sig vaken (thank god för kaffe) och att inte vilja äta konstant a lá semesterstyle (thank god för vatten, det mättar).

På hela taget väl godkänd första dag. Har till och med nästan läst alla mail som jag låg efter med. Nästan. Nu mera kaffe, sen är dagen i princip förbi (thank god för sommartid, dvs man slutar kl 16).

Hett tips

Ett glas vitt och sen blev storstädning av 05-ans rum kul. Och banne mig effektivt. Nostalgi och sparade teckningar? Eh, not so much. 

Sammanfattning

När jag pluggade (och vid gud vad jag har pluggat genom åren ska ni veta) så läste jag alltid (hm alltid?) kurslitteraturen på enklast möjliga vis. Det vill säga jag läste inledningen, sedan första sidan typ i varje kapitel och sedan sammanfattningen i slutet. Oftast så funkade det. Jag var en lat student. Jag erkänner. Men jag var ändå good enough de flesta gångerna (och jag vet att statistik-tentan från vt 2003 fortfarande inte är avklarad så pls säg inget om den, ok?). Hursom så har jag genom åren fortsatt lite med detta att alltid försöka sammanfatta, koka ner, stolpa upp, bena ut, skriva för och emot-listor. Skriva listor överhuvudtaget. Skapa min egen struktur. Jag tror att detta gör mig till den duktiga projektledaren jag ändå är (ja lite pepptalk inför måndagens jobbstart!).

Men innan det så måste jag sammanfatta sommaren 2010. Okej sommaren är inte slut ännu men det går onekligen mot höst, det går inte att komma ifrån. Så nu kör vi:

Kall vår, som aldrig riktigt ville bli sommar. Cyklade med fingervantar på mig till jobbet en dag i början av juni. Galet! Så inihelsikes mycket att göra på jobbet. Hela hela tiden. För lite sömn, för många måsten. Tålamodet, det evinnerliga tålamodet började faktiskt ta slut. Varje ledig stund skulle användas till att planera annat, viktigt, privat. Hela Juni rann iväg; möhippa en helg, svensexa nästa, midsommar, Almedalen. Och sen semester. Sällan har en ledighet varit så efterlängtad som denna. Jag trodde nästan inte att jag skulle nå dit. Men den kom till slut. Fem veckors ledighet. FEM. Det är faktiskt mycket. Det är typ en tiondel av årets veckor.De två första varvades av stress, många måsten men mycket glädje: På plats i Kläppe, alltid en plats för sinnesro för mig. Även i bröllopstider. När dagen närmades sig samlades så väldigt många människor jag tycker om på samma plats. Det var stort att få ha dem på samma ställe. Det var stort att få visa dem vart jag vuxit upp.

Och så själva bröllopsdagen. Så mycket större än jag någonsin kunnat ana. I mitt huvud skulle vi i princip säga ja till en präst och sen hålla en fest. Men jag hade fel. Jag har aldrig tidigare upplevt så mycket kärlek i så kondenserad form som under den dagen, och natten. Alla tal, alla glada människor. Alla som var där och delade dagen med OSS. Som vill fira VÅR kärlek. Galet. Underbart. Jag har nog sällan gråtit så mycket och skrattat så mycket på samma gång som jag gjorde den dagen. Ett minne för livet. For sure.

Sen. Baksmälla. Tomhet. Saknad. Och så jävla mycket disk! Veckorna efter bröllopet har fyllts med lugn, men på samma gång lite stress. I mitt fall nästan en saknad av att ha ett projekt. Jag är för van vid att alltid ha något att planera. Både på jobbet och hemma. Tre veckors ledig tid efteråt har nästan varit för mycket. Nästan. För på samma gång så jäkla nödvändigt. Att bara få lov att vara. Utan krav. Ta dagen som den kommer. Även det är något jag måste lära mig.

Sammanfattningsvis måste jag ändå påstå att sommaren 2010 har varit fantastisk. Annorlunda. Kärleksfull. Familjär. Men. Jag har sagt det innan och jag säger det igen: jag tror att man måste jobba hårt och mycket för att uppskatta all ledig tid.

Och även om det kommer bli svårt att gå upp tidigt, och även om hjärtat krymper vid tanken på alla långa dagar på dagis för lilla M så jag ändå redo. Ny "termin", nya utmaningar. Jag tror det blir bra det här. På måndag kör vi igen.

Ogillar! Eller gillar?

Har lyckats slarva bort tre (!) par solglasögon på fem veckors semester. Borde inte detta borga för att jag får köpa ett par nya? Kanske Marc Jacobs? Gucci? Ray-Ban? För vet ni; dyyyra saker slarvar man ALDRIG bort. Fint det!

Stilstudie!

Mina chiliplantor som varit på semesterkollo. Home at last.

Det är över nu. Men jag kommer ihåg alla dagar med dig...

Läser att Robbie (my love) har gått och gift sig. Ja vafan han insåg väl nu, när jag också gjort det, att det helt enkelt aldrig skulle bli vi. Jag torkar en tår. Men. Han är still numer one på frikortslistan. Och jag utgår från att han också har en sådan och att den givetvis toppas av mitt namn. Något annat hade varit oförklarligt.

Jag tänker alltså är jag

Tänker mycket, mycket (lite för mycket?) på det här med jobbet. Det farliga, okända, konstiga som skall ske på måndag. Tänk om jag inte vet hur man gör? Tänk om kollegorna har glömt mitt namn (alternativt inte hunnit lära sig mitt nya, ve och fasa)? Och tänk om de glömt att jag är "den roliga och braiga tjejen/projektledaren" som de gillar att fika med (fast vi fikar ju iofs knappt någonsin på mitt jobb)?

Och.

Tänk om om inte fanns. Och tänk om man bara skulle släppa dessa tankar och faktiskt fokusera på att det är tre dagar till innan jag ska gå till jobbet? Man kanske helt sonika borde tänka om. Japp.

Jag älskar't

Vaknar till vid kl 10.21 idag. Lilla M spelar Fia med knuff i vardagsrummet, det är det som väcker mig. Medan jag fortfarande inte riktigt fått upp ögonen hör jag hur mannen säger till henne: "du va lite tyst nu så mamma får sova".

Sa jag att klockan var typ 10.21? Och att jag igår la mig typ kl 23. Det är alltså drygt 11 timmar senare och han tycker att jag ska få sova lite.

Alltså man hajjar ju att jag sa ja för snart tre veckor sedan. Sannerligen.

Nattens outfit (ha, den var ny va!)

Note to self: Läs inte jobbrelaterade mail när du kommer du hem efter en fin afton med ny meny och många glas rosé. Nattsömnen lär ju inte bli bättre denna natten än förra. Så att säga. Och nu kan man inte skylla på kaffet ens. Damn,

Note to self; drick för faaaaan inte kaffe på kvällen. Synnerligen omöjligt att sova sen. Klockan 01.18. Pip. But then again, jag har ju semester! Muhaha!

Saker man undrar

Varför klär män (i allmänhet, och min man i synnerhet) av sig i typ vardagsrummet eller köket eller annan ologisk plats och sen låter kläderna ligga där?

Dags igen

Den månatliga Hemnet-hetsen är här. Hus, hus hus. Jag vill ha ett hus. Det går snart över igen.

Nåväl hittade detta. Man blir ju sugen. Inte bara är det en kyrkobyggnad, den har dessutom den fantastiska fastighetsbeteckningen Malmö Ollonet 1.

Jag kan inte låta bli att undra: Är detta ett skämt? I så fall måtte det vara ett gudomligt sådant!

Update: OCH; vet ni vad mäklaren heter?! Ulla Munther. Det är för bra för att vara sant! 

Jahopp

Ingen söndagsångest idag igen. Sweet det här med semester. Men fem veckor (som det blir när nästa helg är till ända) känns nästan overkligt länge. Hur jobbar man? Hur sover man INTE till efter kl 10.00 varje morgon? Hur äter man nyttigt? Hur gör man när man tränar? Hur har man tid att jobba då dagarna nu bara rinner bort? Obegripligt.

Dagens

Kollade just igenom mina mobiluppladdade foton på Facebook. Hälften är på Maja, den andra hälften är på någon form av dryck. Slutsats: Här är ditt liv!?

It turns out, I'm the marrying kind!

"Ja"

Grattis

Barfotavals

Investerar i framtiden

och skall tillbringa dagen med två femåringar. Sova över och hela tjottaballongen. Tar en valium (nej, jag bara skojar...eh) och gör lekplaner. Bad, karuseller, popcorn. Anything to keep the peace. Avkastning på dagens insats bör visa sig rätt snart... kanske redan nästa helg, eller nästa igen. Återkommer i frågan.

Om man skulle

bryta bloggtorkan med att berätta att det fortfarande är fantastiskt att vara gift. Jo då så att ehhh.
Det är väl typ det som hänt sedan sist.

Bilder? Sa ni bilder? Ja det finns. Och ja jag ska. Jag lovar igen. Jag kan det här med att lova. Vill jag lova.

För övrigt har jag semester yet another week. Kanske en tur till det rika landet i väst (Danmark alltså!), kanske en shoppingtur a lá kill me till Ullared med Susanna, kanske ett och annat glas rosé i solen om den behagar visa sig? Så många måsten som ni hör. Så många. Men jag kan leva med dem. Kan jag.