Sammanfattning

När jag pluggade (och vid gud vad jag har pluggat genom åren ska ni veta) så läste jag alltid (hm alltid?) kurslitteraturen på enklast möjliga vis. Det vill säga jag läste inledningen, sedan första sidan typ i varje kapitel och sedan sammanfattningen i slutet. Oftast så funkade det. Jag var en lat student. Jag erkänner. Men jag var ändå good enough de flesta gångerna (och jag vet att statistik-tentan från vt 2003 fortfarande inte är avklarad så pls säg inget om den, ok?). Hursom så har jag genom åren fortsatt lite med detta att alltid försöka sammanfatta, koka ner, stolpa upp, bena ut, skriva för och emot-listor. Skriva listor överhuvudtaget. Skapa min egen struktur. Jag tror att detta gör mig till den duktiga projektledaren jag ändå är (ja lite pepptalk inför måndagens jobbstart!).

Men innan det så måste jag sammanfatta sommaren 2010. Okej sommaren är inte slut ännu men det går onekligen mot höst, det går inte att komma ifrån. Så nu kör vi:

Kall vår, som aldrig riktigt ville bli sommar. Cyklade med fingervantar på mig till jobbet en dag i början av juni. Galet! Så inihelsikes mycket att göra på jobbet. Hela hela tiden. För lite sömn, för många måsten. Tålamodet, det evinnerliga tålamodet började faktiskt ta slut. Varje ledig stund skulle användas till att planera annat, viktigt, privat. Hela Juni rann iväg; möhippa en helg, svensexa nästa, midsommar, Almedalen. Och sen semester. Sällan har en ledighet varit så efterlängtad som denna. Jag trodde nästan inte att jag skulle nå dit. Men den kom till slut. Fem veckors ledighet. FEM. Det är faktiskt mycket. Det är typ en tiondel av årets veckor.De två första varvades av stress, många måsten men mycket glädje: På plats i Kläppe, alltid en plats för sinnesro för mig. Även i bröllopstider. När dagen närmades sig samlades så väldigt många människor jag tycker om på samma plats. Det var stort att få ha dem på samma ställe. Det var stort att få visa dem vart jag vuxit upp.

Och så själva bröllopsdagen. Så mycket större än jag någonsin kunnat ana. I mitt huvud skulle vi i princip säga ja till en präst och sen hålla en fest. Men jag hade fel. Jag har aldrig tidigare upplevt så mycket kärlek i så kondenserad form som under den dagen, och natten. Alla tal, alla glada människor. Alla som var där och delade dagen med OSS. Som vill fira VÅR kärlek. Galet. Underbart. Jag har nog sällan gråtit så mycket och skrattat så mycket på samma gång som jag gjorde den dagen. Ett minne för livet. For sure.

Sen. Baksmälla. Tomhet. Saknad. Och så jävla mycket disk! Veckorna efter bröllopet har fyllts med lugn, men på samma gång lite stress. I mitt fall nästan en saknad av att ha ett projekt. Jag är för van vid att alltid ha något att planera. Både på jobbet och hemma. Tre veckors ledig tid efteråt har nästan varit för mycket. Nästan. För på samma gång så jäkla nödvändigt. Att bara få lov att vara. Utan krav. Ta dagen som den kommer. Även det är något jag måste lära mig.

Sammanfattningsvis måste jag ändå påstå att sommaren 2010 har varit fantastisk. Annorlunda. Kärleksfull. Familjär. Men. Jag har sagt det innan och jag säger det igen: jag tror att man måste jobba hårt och mycket för att uppskatta all ledig tid.

Och även om det kommer bli svårt att gå upp tidigt, och även om hjärtat krymper vid tanken på alla långa dagar på dagis för lilla M så jag ändå redo. Ny "termin", nya utmaningar. Jag tror det blir bra det här. På måndag kör vi igen.