torsdag 30 december 2010

Samma tid, samma kanal

Så var det dags igen. Hemfärd. Separationsångesten biter lika hårt i hjärteroten som kylan (minus 20 as we speak). Det spelar ingen roll om vistelsen är en eller tre veckor. När väskan skall packas och farmor skall adjöas så rinner tårarna och tanken smyger sig på "tänk om det är sista gången?" Det är inte sista gången, hon kommer bli minst hundra. Det vet jag. Men ni vet...

Och. Like mother, like daughter. Lilla M snyftade hårt vid sängdags och "kommer sakna (kusin) Tuva". Fan att det ska vara så långt mellan Malmö och Kläppe. Kan nån uppfinna beam me home Scotty? Kan bli årets julklapp 2011. Deal?

2 kommentarer:

Jenny sa...

Hoppas ni kommer lyckligt hem i alla fall och inte fastnar i Smålands urskogar pga signalfel eler nått annat festligt... Puss och ladda ordentligt inför nyårsafton

Chrissan sa...

Vet hur det är...