Sommarens sista suck

Vädret lovar tunt men håller runt. Även denna söndag bjuder på kalasväder. För varmt för kofta upptäckte vi när vi var ute på oplanerad promenad. Jag och lilla M. Vi går, dit benen styr oss. Vi tar en varmkorvslunch.Vi sitter på en bänk och tittar på folk, vi går ett extra långt varv för att komma till ett ställe man (hon) kan balansera på, vi hamnar på annorlunda konstutställningar, leker på en lekplats som hon snart nästan är för stor för (oh du milde tid, snart är hon för STOR) och så råkar vi sätta oss i kyrkan (!) en stund. Tänder ett ljus för gammelmormor Helga som gick bort idag för fyra år sedan. Otippat. Kanske första gången vi besöker en kyrka ihop. Men mest av allt så pratar pratar vi. Mycket pratar vi när vi är ute på planlösa äventyr. Om allt, om inget. Om skolan, om vuxenlivet, om semestern, om vänner och om ovänner. Om livet i stort. En långsam oplanerad eftermiddag, en söndag i september när solen står högt. Balsam för själen. Och ännu en dag med barnet som ännu vill vara med, tillbringa tid med mig, utan tvång. Så fint det är.