Sitter på jobbet

lyssnar på P3, tuggar mjuka läkerolhalstabletter, fryser lite, kollar lite jobb på internet, funderar över vad man ska få till lunch idag, läser om Handelskammaren, läser lite bloggar, funderar lite till, stirrar in i väggen lite, snart är det helg, vad ska man göra då? Är verkligen allmänt okoncentrerad. Vad är det som händer? Har jag månne redan lämnat denna arbetsplats för nästa? Rent tankemässsigt alltså.
Det är snart bara en vecka tills den vita skjortan ska på, den svarta byxorna med pressveck, och klackskorna. Får nog slå till med håret uppsatt i en stram hästsvans också. Det ska verkligen bli så sjukt roligt. Men jag är nervös, jäkligt nervös!

Inga kommentarer

om gårdagens match. Jag vill skrika, skälla och gå på, men jag låter tystnaden tala.

Matchdag

betyder himmelsblå blogg.

Kl 20, Söderstadion, Hammarby Bajen mot Malmö FF.

Forza Malmö, heja di blåe.

Måste klargöra en sak

Mitt nya ledord "Vi bara gör det" är ett lån/en stöld från min goda vän Susanna.

En bra devis att leva efter. Vi bara gör det. Oavsett vad det är som ska göras. Tack för den S!

Man kanske skulle skubba?

Sticka hem vid 14-tiden för att se "Sjunde Inseglet" kl 14.20 på SVT1. Två timmars ren ångest och en påse chips! Ses vi i soffan, anyone?

Tisdag är min måndag

De flesta avskyr måndagar, men jag gillar ändå måndagar lite, men däremot är tisdagar fan det värsta som finns. På måndag är man fortfarande lite lite utvilad sen helgen, onsdag är onsdag, halvtid till helg, torsdag och fredag går av bara farten. Men tisdagar har liksom inget att tillföra. Det är en sån dag när man bara ser massa måsten, inget roligt. Vem går ut och gör nåt kul på en tisdag? Ingen. Slopa tisdagar är min devis, när jag blir diktator över världen. Håll i hatten!

Dagens bästa:

Fred tror att det är jag och Susanna som har denna diskussion, en gång om många, många år framåt i tiden!

En kille ~18 med mycket häng går förbi två damer ~60 som sitter på en bänk.

Dam 1: Förfärligt hur de visar underkläderna sådär!
Dam 2: Ja, det är fruktansvärt!
Båda damerna tittar efter killen.
Dam 1: Fast det vore ju inte helt fel att lägga vantarna på den där stjärten!
Dam 2: Nej, det vore verkligen inte fel!

Han kan ha rätt.

Tack för lånet till www.tjuvlyssnat.se

Ingmar Bergman är död.

Vicket?

Farmor Anna

fyller 84 år idag, och min farfar skulle haft namnsdag. Om han levt.
Grattis på namnsdagen farfar Algot. Grattis på födelsedagen världens finaste farmor Anna.
Vill vara i Kläppe och krama henne. Varje gång jag är i Kläppe tänker jag att det kan vara sista gången jag ser henne. Men samtidigt så vill jag tro att hon kommer finnas för alltid.

Reminder till mig själv: Ring henne!

Vi bara gör det!

Håller helg, alltså.

Ha!

Igårkväll frågade jag Fred vad vi ska göra på julafton. Hur sjukt är inte det?

Sånt man undrar ibland

Köpte en ny tröja på rean igår, ni vet hur det är när man inte kan hejda sig. Men idag när jag har på mig den kan jag inte låta bli och undra om den ser ut som ett nattlinne eller inte? Märkligt det där. Ena dagen FAB, nästa dag mindre spännande. Får ta en ny tur och göra nya fynd imorrn. Fredag. Känns välkommet!

Morgonhumör

När jag var liten väcktes jag i princip alla dagar av att min far stoppade in huvudet genom dörren och sa med en glad stämma: "Morgonsolen redan strålar högt på blåa himmelen" och det betydde att man skulle gå upp. Det var ett rätt bra ett sätt vakna, kan jag tycka såhär i efterhand i alla fall. Hade ni frågat mig då hade jag nog sagt att jag avskydde det kläm-checka morgonhumöret som min pappa hade. Jag har nog i princip alltid haft ett uselt morgonhumör, vet att mina föräldrar sällan dryftade något viktigt med mig under morgonens första timmar, då de enbart riskerade att få ett snäsigt svar. Likaså min mormor, som jag bodde hos till och från under min gymnasietid, undvek alltid att prata med mig vid det alltid så fint uppdukade frukostbordet.

I morse vaknade jag av att regnet piskade på rutan, och sömndrucken tvingade jag mig in i duschen. Den heliga morgonduschen, jag skulle aldrig klara mig utan. Det enda sättet att komma igång. Mitt redan dåliga morgonhumör blir inte bättre av regn och tidsbrist. Idag skulle jag lämna världens finaste Maja på dagis dessutom, vilket gjorde saken än bättre. Hon, å andra sidan, har verkligen ett underbart morgonhumör som jag måste utgå från att hon ärvt av sin far. Hon sjöng hela vägen till dagis, och hennes nya blåa randiga mössa satt vackert på svaj. Hon är sannerligen det absolut finaste som finns.

Nåväl, man får hoppas att de som drabbas av mina åskskurar vid 07-08-tiden har en smula överseende med hur jag är på morgonen. De vänjer sig i sinom tid, precis som mina föräldrar gjort och jag ska även göra mitt bästa för att bli snällare. Men jag har redan försökt i 28 år, och börjar tro att jag helt enklet inte kan göra nåt åt saken. Men efter regn kommer ju sol, som ni alla vet. Och nu är det dåliga humöret som bortblåst och det kommer bli en bra onsdag.

Oj då

Gick nyss och handlade lunch på Konsum Kiresberg, utanför sitter det tre pojkar i 13-årsåldern, och de hejar på mig, jag hejar tillbaka och går vidare. Då hör jag nån av dem ropa: "snygga ben" och busvissla. Ska jag bli glad över komplimangen eller förfäras över att de inte kan visa "äldre" lite respekt? You tell me.

Underbart är kort

Alldeles för kort. Tre intensiva dagar blev det i Kläppe, precis som jag förutspådde. Men ändå, trots den knappa tiden, var det värt det. När vi klev av tåger kl 06.30 i fredags kändes det som en kalldusch, 14 grader, mulet och snål västanvind. Men efter regn kommer sol, och när lördagen grydde så tittade solen fram, och det blev på hela taget en fin dag. Kristina och Robert var ett vackert brudpar, festen var rolig, Skellefteåborna var norrländska så det förslog, och väldigt trevliga. En kille, Robin tror jag han hette, sa till mig "Du ser tysk ut" Sjysst va!? Förutom den kommentaren, och att min klänning rämnade så var det en lyckad bröllopsfest anser jag.

Hemresan fortlöpte utan större bekymmer, gårdagen tillbringades med STOR-städning hemma. Och som ni alla vet; jag älskar ju att städa. Så nu är man tillbaka på sitt jobb, har ett välstädat hem och ute regnar det. Allt som vanligt hemma i Malmö med andra ord.

Saker man gör

Idag kl 17.17 sätter vi oss på tåget mot Östersund, för att tillbringa tre härliga dagar hos mor och far. "Är ni helt galna?!" tänker ni nu, åka så långt för tre dagar! Men det finns en anledning. En barndomskompis, Tina, ska knyta hymnens band med sin Robert, ja det betyder gifta sig. Och som den hedersknyffel man ändå är så är det nästan ens plikt att delta i denna händelse då man får en inbjudan.

Så upp med nattåget ikväll, kommer fram kl 06.30 imorrn, hem till mamma och pappa, försöka vila, blixtvisit hos farmor, träffa brorsan och låta ungarna leka lite, allmänt häng med familjen, middag, vin, sova en natt, upp och dricka kaffe på trappan med utsikt mot fjällen, piffa sig, gå på bröllop, festa som fan, sova en natt till, va bakfull på söndag, packa ihop allt och ta nattåget hem efter att ha sagt adjö till sin familj och gråtit.

Allt detta till den nätta summan av 3264 kr. Sweet!

Not good enough

Malmö. Även om det var ett fall framåt, en relativt bra match så kan man inte jaga likaresultat. Är fortsatt besviken. Men hälsar Jonatan Johansson varmt välkommen tillbaka, honom kan man ändå lita på. Ola Toivonen kanske skulle klippa håret och skaffa sig ett jobb. Men efter gårdagens nock kanske man slipper se honom klanta sig på plan ett tag framöver.

Frank!

Visar mina sympatier med färgen!

MFF-Dif

På Stadion kl 20 ikväll.

Nu är det hög tid att de vinner. Annars får lönerna sänkas, Åkeby gå, eller annan drastisk åtgärd. MFF ska inte vara ett mittenlag!

Och är man anfallsstjärnan Junior som vill bli behandlad som en kung och gå före i köer, då får man fan leverera! Från säkra källor: "Alltså jag spelar i MFF, då kanske man får komma in?" I kön till Cuba café i lördags.
Ehh, gör ett par mål, vinn lite, så kanske det är ok att propsa på särbehandling!

Funderar på att se Allsång på Skansen istället för matchen. Ja ni fattar hur trött jag är på 'Di Blåe'

Sidospår

Det är det enda ord som kan sammanfatta gårdagskvällen med Susanna och Katarina! Vi tre ihop, 2 flaskor rosè, en flaska rött, för många cigg och span på folk i stan kan bara sluta med att man har en lätt huvudvärk på jobbet idag.

Diskussionerna började gärna i en ände, typ bröllop, men slutade i en helt annan ände; slamp-sommar. Aloe-Vera krämen fick ett vattenbad, hembränt som sårtvätt kändes smart, Sonja Aldéns vara eller icke vara avhandlades, allmänt skvaller om våra gemensamma och mindre gemensamma vänner flödade.

Kl 22.00: Ett sällskap med äldre damer och herrar som turistar i Malmö sätter sig bredvid oss och Susanna antastar en av herrarna, av misstag givitvis, men de trumpna turisterna verkade njuta (herrarna iaf!) av att få lite uppmärksamhet av tre unga tjejer, och vi bidrog nog till att deras kväll var lite roligare. Det var nog annars det närmsta vi kom kroppslig kontakt med någon, och jag bet ingen i rumpan denna gång, ett fall framåt med andra ord.

Kl 23.30: Servitören frågar om han ska sätta igång gasvärmaren, eftersom jag redan krupit in under en filt i brist på jacka, visst sa vi, och betällde i samma ögonblick tre glas vin, killen säger tyvärr vi har slut på gasen, givetvis refererade han till värmaren, och jag säger högt som fan: Va, har ni slut på GLASEN?! Och Susanna svarar snabbt "äh det gör inget vi kan dricka ur flaskan". Killen tittade lite osäkert på oss, och såg ut som han tyckte vi var fnittriga fjortisar. Detta var igårkväll så roligt att jag nästan trillade av stolen av skratt.

Vid 00.30 blev vi UTKASTADE från La Grappa, som hade den dåliga smaken att stänga, men jag är nog lite tacksam, annars hade vi väl suttit där ännu, sjungandes på "Under my Umbrella, ella, ella..."

Betyg: 5 barstolar av 5 möjliga. Njutbar afton med FAB sällskap.