Den som väntar på nåt gott

väntar alltid för länge? Eller? Det känns som att mitt liv är litegrann i ett vacuum just nu. Allt står rätt stilla. Får inga klara besked på jobbfronten. Våren kommer och går. Veckorna passerar utan att det egentligen är så stor skillnad på den ena och den andra. Jag klagar inte. Jag trivs hur bra som helst, jag gillar verkligen jobbet, och jag har en helt underbar familj att komma hem till efter långa dagar. Men ändå känns det som nåt fattas. Är det den eftersträvansvärda tryggheten jag vill ha? Eller är det nya utmaningar? Jag vill inget hellre än att få låna en kristallkula och titta in i framtiden. Jag behöver veta vart jag är på väg. Help Anyone?