Jag gissar att det snart går bra att skriva meddelanden i dammet ovanpå byrån i sovrummet och vår säng är fortfarande obäddad när jag komer hem efter jobbet.
Istället för att plocka undan och bädda och dammsuga och... så vänder jag i dörren och går ut, njuter av eftermiddagssolen, och bestämmer mig för att glömma röran. Det gör ingenting att det är stökigt hemma. Nästan ingenting alls. Nästan.
Detta är ett stort steg, sannerligen.
1 kommentar:
Jag är imponerad, vet inte om jag skulle fixa det... Måste träna... i dag blir det i ala fall stranden med Nusse, ska bara plocka undan lite först... Pussar, älskar dig
Skicka en kommentar