Algot

hette min fina gamla farfar. Han har varit död länge nu, dog när jag var 12 år. You do the math.

Han brukade alltid säga: Sol ute, sol inne, sol i hjärta och sol i sinne. Fint tycker jag. Både solsken och farfar gör mig glad. På tal om den fine Algot, han brukade även kalla mig för Sol-Britt, för att jag alltid var så glad när jag var liten. Nu med, hoppas jag! :) Får vi någonsin en son (och nej, det inget sånt på g, så fråga inte ens!) så vill jag att han ska heta Algot. Men det kommer nog inte Fred att godkänna.

Solen är verkligen som terapi för själen, allt som känns tungt en regnig dag känns med ens så mycket lättare och roligre när solen skiner.

Planterade frön i helgen, som såsmåningom ska bli till vackra växter på vår balkong. Och redan nu ser jag den skira grönskan som gror. Glädjande. Är man en bondes dotter så älskar man att se när det växer. Även om jag måste erkänna att en balkonglåda ter sig som en smula magert i jämförelse med de grönskande ängar jag är van vid, hemma i Kläppe. Men även en liten tröst är ändå en tröst.

Längtar till Jämtland, men det får bli till sommaren. Kan behöva friska upp minnet i traktorkörning och då passar sommaren bäst, i tid för höskörd. På tal om Jämtland, Fridas, vårt hem där uppe, är återigen i vår besittning, så alla som vill och kan är varmt välkomna att hälsa på oss!

Sommar i Malmö är heller inte fy skam, längtar redan till uteserveringarna. Och Cuba Café! Och grilla i parken, och bada och sola på Ribban, och glass på stentrappan vid kanalen, och MFF-matcher... ja listan kan göras hur lång som helst.
Synd bara att det inte är fotbolls-VM varje sommar!