Min dotter

eller "har ni hört den förut"?

Lilla M, den senaste tillskottet i smeknamnstoppen. Tillsammans blir vi ju M&M (ni vet såna goda chokladgodisar med nötter i?) Och M för mig är ju M för mamma. Andra favoriter att kalla henne: Skrutti, Gosi, Lusen, Loppan, Snäckisen, Bäbisen, Majsi, Baja-Maja, Prinsessan, Sessi, Sessilajnen, och så vidare och så vidare, i all oändlighet.

Lilla M har saknat sin pappa den här veckan kan jag lova, men icke desto mindre så växer vi samman när det bara är hon och jag så många dagar. Hon blir liksom snällare efter några dagar, som att hon förstår att jag inte orkar bråka med henne själv. Förunderligt. Och fantastiskt.

Hon har kommit på att man kan klättra ur och i sin säng hur mycket man bara vill, det tog nästan 2 månader innan detta blev ett faktum för henne att det är möjligt. Ikväll la hon sig vid åttatiden, tre minuter senare hör man springet och så dyker hon upp och säger tittut, vinkar, går in på sitt rum, stänger dörren och klättrar upp i sängen igen. Sju minuter senare, samma spring, hon kommer in och har slitit av kuddfordralet från sin kudde och jag ska fixa, och så tillbaka, och så hit och så dit....sisådär 12 gånger inann hon slutligen somnar på sniskan i sängen med världens största Nalle Puh-björn vid sin sida.

Nyss gick jag in och släckte lampan hos henne, tittade på henne medan hon sov, och kände återigen en våg av kärlek som är så enorm att jag inte med ord kan förklara det. Besynnerligt och stort, obeskrivligt stort. Att ha henne i mitt liv.