VAB

för andra dagen i rad. Jag är dålig på att vårda barn. Inte dålig på själva uppgiften, tvärtom är jag övertygad om att jag är grym på själva uppgiften. Tillhandhåller juice, mackor och filmer så det står härliga till. Och så lite glass för feberns skull. Men jag är dålig på att vara hemma och göra inget. Jag blir bara rastlös och tänker på allt jag kunde fått gjort på jobbet om jag varit där. Jag måste lära mig att acceptera att ibland måste man va hemma med sin kära dotter och då får man helt sonika ta till vara på det som ett tillfälle till en smula lugn i vardagen. Jag får helt enklet lära mig att VAB:a. Det är bara att gilla läget. Jobbet finns säkerligen kvar imorrn när jag är tillbaka. Ingen lär ju göra det åt mig?!