Så kan man beskriva mitt och mannens förhållande. Före iPhone kom i hans liv och efter att iPhone i princip tagit över hans liv.
Jag har aldrig hört någon ge en pryl så många komplimanger som den där telefonen fick igår. Där för ett ögonblick ville jag vara hans iPphone.
Jag skådar det dock med ro och ler åt hans nästintill barnsliga glädje. Tänker att nyhetens behag svalnar nog snart. Och jag kan känna en viss avund i hans kärlek till den där saken. Just för att kunna bli så glad, eller till och med lycklig över att ha en sak, äga en sak. Undras just vad som skulle göra mig lika glad i form av ägande?
4 kommentarer:
du är ju min iPhone alla dagar
Jag förstår precis vad du menar. Big D loves his phone! / S
Jag har varit där. När jag först la den i min hand var det som om en ängels nakna hud nuddade min hand. Jag trevade. Det kändes bra men farligt och så frestande på samma gång. Och underbart. Jag förlorarade tid och rum, rummet snurrade och jag var fast. Fast i en värld fylld av äventyr och inga hemska tankar. Tiden den gick och färgerna runt omkring mig spred en mystisk men skön känsla. Den kalla vinden jag en gång skylde mig från var nu varm och smekande.
Men baksmällan påminde sig allt mer. Jag var tvungen att ha mer och mer för att tillfredställa mitt suktande behov. En dag sa min levande kärlek: jag eller telefonskrället. Jag vände mig henne och samtidigt som jag smekte den polerade ytan och sa: du får mig när du vill för nu är batteriet slut. Jag kastade telefonen och har varit fri sedan dess. Nu tittar jag på människorna omkring mig och uppskattar denna vackra värld som den är utan att filtrera och anpassa den efter hur jag vill ha den. Jag är fri.
jag tror din motsvarighet till iPhone är läppglans eller är jag helt ute och snurrar? /Cissi
Skicka en kommentar