Maja tycker att det är lyx när jag lämnar på dagis på morgonen. Undras just hur länge till jag kommer vara så viktig. Och om det blir tomt när det inte längre är så. Förmodligen.
För övrigt avskyr jag människor som cyklar sakta på väg till jobbet/skolan så hela cykelkön måste cykla i myrfart. När jag äntligen lyckas cykla förbi bromsklossen mumlar jag alltid nåt elakt halvhögt i förhoppning om att de ska fatta att de är i vägen. Antagligen hör de mig inte ens men det känns på nåt vis lite lättare att få ge uttryck för sin ilska.
Jag har nya glasögon. Jag ser cool ut. Men känner mig yr och halvblind.
Klockan är nio, det är en torsdag i januari, vädret är grått och humöret är på samma nivå.
Från och med kan det bara bli bättre.
1 kommentar:
Hej min sötnos! Tror att du alltid egentligen kommer vara lika viktig... du vet mamma är bäst. Men visst kommer man sakna den uttalade och spontana kärleken, när de verkligen visar för hela världen att mamma är bäst. Snart är vi medelålders och pinsamma, men innerst inne är man nog alltid den viktigaste för sina döttrar. Pussar
Skicka en kommentar