One down

Om 20 minuter håller man helg. Det har varit en grymt rolig och inspirerande vecka. Som ger mersmak. Ingen ångest på söndagkvällen för att det är måndag igen. Känns skönt. Men i sanningen namn så behöver jag ett fredags-glas nu. Känner mig lite vimmelkantig. Men glad.

Inte nu väl?

Det är början av februari, kallt och jävligt. Blåser jämt och regnar småspik. Allmän depression, åtminstone om man ser till vädret. Och då är det dags för landskamp i fotboll.

Vicket?

Ett halv-ihop-plock får åka till Turkiet och spela och visa upp sig för att få en chans att få spela i sommarens EM. Sällan, eller till och med aldrig tidigare har jag känt mig så passiv och oengagerad inför en chans att få bevittna fotboll. I vanliga fall älskar jag det, men på nåt vis så känns det på hela taget lite ljummet. Vem tror ändå att Behrang Safari och Marcus Berg ska ha nån chans att konkurrera ut de redan etablerade killarna? Inte jag. Fast iofs är det kanske kul för dem att få leva på hoppet lite till. Och slipper vi Allbäck, för bara ett litet tag när det väl är dags för EM, så får vi ju faktiskt vara glada. HAHA.

Bekännelse

Jag är fan som ett barn, och blir överlycklig över lite beröm. Har haft en grym dag på jobbet, och då också fått just beröm. Gissa om man är nöjd och glad. Haha.

Ja det var sannerligen dagens bekännelse.

Har ni hört den förut?

Nu mina vänner, bloggar man från sitt kontor på Sydsvenska Handelskammaren. Jag trivs.

Mina tv-spelsgubbar, de gulklädda citytunnel-byggarbetarna är kvar. Fint. De hör liksom till.

Tips?

På måndag börjar allvaret, och det ska bli SÅ roligt. Hur tillbringar man sin sista lediga dag innan allvaret tar vid? Idéer mottages tacksamt. Tvätta och städa går fet-bort. Bara så ni vet.

Sista natten med gänget

Efter avklarad tenta var det i onsdags dags att träffas som KM 06, en allra sista gång. Eller förresten; vi kommer ju att ses igen när vi ska visa våra ex-jobb. Men det kändes verkligen som det var sista gången vi var en klass. Under mer än ett och ett halvt år tid har de varit ens vardag och ens irritationsmoment, men nu när det är förbi så måste jag erkänna att jag kommer sakna dem. Åtminstone en del av dem. En del av dem är jag nästan villig att sätta pengar på, kommer jag ALDRIG att se igen. Och det rör mig inte i ryggen. Från och med nu kan man själv välja vilka av dem man vill ha kontakt med. Man har dem ju på Facebook. Haha.

Avslutningen innefattade många öl, mycket vin, sjukt många skratt och en och annan sångstund. Om man inte vetat bättre hade man nästan kunnat tro att vi var ett stort gäng bra polare som var ute ihop och hade askul. Det är konstigt att först sista dagen på utbildningen så var vi alla vänner. KM 06 i harmoni. Det var fint, det var roligt och jag känner ett litet sting i hjärtat nu i efterhand.

Kvällen avslutades på Crown Nightclub, och trots att jag bott i Malmö i fyra och ett halv år, så var det första gången jag satte min fot där. Och sista. Heregud det var bara tjocka femtio plus-män och 20-åriga lättklädda tjejer från förorten som blandades och raggade på varandra. Det var en bisarr känsla. Men nu är man en upplevelse rikare. Och KM 06 i Karaoke-baren är ett minne för livet!

En ny era börjar idag...eller kanske imorrn.

Efter det förra inlägget så lovade jag ju att börja blogga mera igen. Jag har bevisligen inte hållit det löftet och jag vet varför. Jag har helt enkelt saknat inspirationen till det. Jag vill inte bara blogga för bloggandets skull, jag vill skriva nåt vettigt, nåt insiktsfullt och nåt ni gillar att läsa. Inspirationen har saknats för att i januari har mitt liv i princip stått stilla. Jag har inte vetat vart jag är på väg. Men nu vet jag. Idag har den sista dagen i skolan just avverkats. Den sista någonsin. Det lovar jag er med bestämdhet.

Från och med måndag den 4:e februari befinner jag mig återigen i mitt rätta element. På Sydsvenska Handelskammaren. I'm back, and this time I'm gonna make it last. Jag är fylld av energi, förhoppningar, målsättningar och sjukt mycket jävlaranamma. Det kommer bli HUR bra som helst.

Håll i hatten, nu kör vi så det ryker.

Jag vill blogga

igen! Jag känner för det. Inspirationen återvänder i samma takt som solens timmar på dygnet. Såhär i början några minuter per dag, men till slut någon timme på morgonen och på eftermiddagen. Lite ljusare. Mer hopp om livet. Håll ut, jag är på G!

I feel good

Åkte till lugnet, Kläppe, över jul. 8 dagar i total stillhet, så förbaskat underbart. En och annan gammel dansk var det ända som rubbade lugnet nämnvärt. Som vanligt känns det som att livet stannar upp en stund när vi är där uppe. Märkligt, men bra. Maja tog morfar till sitt hjärta, och det var synnerligen jobbigt att behöva lämna dem och åka hem igen.
För övrigt gav hon även sin napp til tomten, och fick en Hello Kitty i utbyte. Utan att skryta så gick det över förväntan. Hon har frågat några gånger om jag kan ringa till tomten och fråga om han kan lämna tillbaka nappen, men förutom det, så har hon bara accepterat faktum. På tal om Hello Kitty så har Maja snart ett plagg av varje som finns med just Hello Kitty på, och det är inte utan att man börjar tröttna på det. Men inte hon, och det är ju ändå hon som ska ha det på sig, så jag får gilla läget.

Nyårsafton spenderade vi med underbara vänner. God mat, vin och en och annan snaps a la Moonshine. Raketer bevittnades, champagne dracks, och aftonen slutade med att hela familjen Jedlid/Svensson höll en uppvisning i luftgitarrspelande och sen tog vi taxi hem. Kanske var tur att vi fick tag i en taxi innan vi blev alltför pinsamma. Tror dock att uppvisningen fastnade på foto, och rädd för att detta kommer hållas emot mig i framtiden. Hahaha.

På hela taget, en fantastisk ledighet. Känns konstigt att ta tag i vardagen igen.
Och nu är det 2008, året då jag fyller 29 år (SHIT!) och Maja blir 3. Jag låter nog som pensionär när jag säger det, men tiden går så så fort. Skrämmande.

Jag är helt övertygad om att 2008 kommer bli ett fantastiskt bra år!

En kaxig tjej

Saker man gör...

I morse var jag och Maja på dagis kl 07.15 för att delta i respektive bevittna Luciatåget. Fullständig kaos! 30 ungar som gråter och är utklädda och som undrar varför deras föräldrar och fostermoster och kusin är på hennes/hans dagis.
Ljudnivån går inte att beskriva, det var klart över godkänt ur arbetsmiljösynvinkel kan jag lova.

Dags för själva tåget, Maja är övermammig och vägrar släppa mig så JAG får gå med i tåget. Och sjunga. Härregud. Fattar ni att när detta sker så är klockan inte ens halv åtta på morgonen?!

Och sen ska det fikas, pepparkakor och intetsmakande lussekatter, medan de trettio ungarna fortfarande skriker och gråter, nu av ledsamhet för att flera förläldrar tvingats gå till sina jobb.

Sen ska man försöka få sin kära dotter att förstå att jag också måste gå, och hon är ledsen som sjutton över det, så jag och flera andra föräldrar som jag aldrig tidigare bytt ett ord med satt i soffan och smidde planer om hur vi skulle kunna smita utan att våra kids märkte det. Jag lyckades!

Vad kan man säga? En kick-start på dagen! Tur det är Lucia en gång om året. Och Maja var utan tvekan den finaste lilla tomte ni kan tänka er.

Sist men inte minst så måste jag slå ett slag för förskolelärarna! De är antagligen några av dem i vårt samhälle som har lägst lön. Och det är fel. Inte bara ska de stå ut med griniga och högljudda ungar och virriga föräldrar, vi förväntar oss dessutom att de ska behandla våra ögonstenar på samma ömma vis som vi själva gör. Om jag får bestämma vart mina skattepengar ska gå, så vill jag ge förskolelärarna högre lön. De har ju för fan ansvar för våra barn fler vakna timmar om dygnet än vi själva träffar dem.

Glömde

berätta att jag idag klippt mig på Chic Hair Academy (ja ni vet han den läskige kinesiske killen som ser ut som han är farlig och är med i en kampsportfilm där de dödar varandra med pinnar och sånt, hans skola) och det kostade 140 riksdaler (!!) och jag är snygg. Slå det, den som kan! Det tog förvisso 2 timmar att få en frisyr men det är värt det. Jag gillar min nya klipptjej, Kajsa!

Personligt rekord

Dagen innan Lucia firas, och jag har handlat ALLA julklappar. Har nog aldrig hänt tidigare. Nånsin. En hel del hjälp kommer från Susanna som tillbringade timmar med mig igår på Nova, och den största delen av tiden inne i en leksaksaffär!

Idag förälskade jag mig i butiken Baglady, där hade jag ju kunnat köpa alla julklappar till alla av det kvinnliga könet, men då var det redan för sent.

Nu tänker jag njuta julefrid och glömma min ångest över karriären.

(På tal om så mötte jag chefen på HK idag, som sa att jag var såklart så så välkommen att börja hos dem igen i februari. Jag blir galen. Hur fan ska de ha det?)

Men som jag sa: Julefrid! Och glögg! Och hembakade pepparkakor.

Imorrn på plats på dagis kl 07.15 för att se på Luciatåg. Det är sjukt tidigt det. Den här kvällen har tillbringats till stor del med att övertala Maja att hon ska vara tomte i tåget, kl 21.55 accepterade hon den nyinköpta dräkten. Jag är nöjd.

Good night everybody, wherever you are!

Om 2 veckor

vaknar man i Kläppe!

Jag längtar.

Men innan dess ska man hinna fira en tidig jul med Skåne-klanen. Nästa söndag är det dags, vilket betyder att jag idag på lediga dagen ska ner i stan och hetshandla julklappar.

Sweet!

Det är lite lyx även för oss vuxna att få julklappar 2 gånger.

Kära tomten

jag har varit en mycket snäll flicka hela året och önskar mig följande:

- Jobb (helst på Handelskammaren, fast ska man önska så kan man ju lika gärna slå till med FN eller liknande)
- Triss-vinst (50 loppor i månaden i 25 år)
- Fred på jorden (och då menar jag fred som i krig och fred, inte att Fred ska va överallt på jorden. Vilket iofs hade vart fint!)
- ett långt och lyckligt liv

och så en önskning som är lite sådär:

- snö till jul (vilket jag nog faktiskt får eftersom vi ska till Kläppe!)


Om ovanstående känns tungt att infria kan jag nöja mig med lite småsaker såsom jeans, sneakers, smink, sexandthecity in a shoebox...

Men om du kan, tomten, så ta dem i ordning!

Det är nåt på gång

Nåt stort. Jag känner det. Nåt som kommer förändra världen som jag känner den.

Nåt bra är det. Det är min tur nu.

Lägesrapport

Succé. Jag säger då det. Succé.

Ett gäng farbröder, torr humor, anlytiska personligheter och alltid svarta kostymer. Mer spännande än så är det inte. Paradoxalt nog vill jag inget hellre än att få jobba med dem. Jag mår bra med dessa människor, och jag skrattar åt deras skämt om börsklipp, danskjävlar och brokostnader. Jag skrattar inte för att jag måste, utan jag skrattar för att när jag är med dem, så är jag en av dom.

Facit av kvällen: Bra kritik för min rapport, tre nya konkreta kontakter och överlag en mycket trevlig afton.

Ikväll gäller det

Min (fattar ni?!) MIN rapport lanseras av Handelskammaren ikväll, på ett femårsjubileum hos en kommunikationsbyrå i stan. Jag är nervös, och glad.

Känns som att det är lite sista chansen att tigga om ett jobb. Jag tror att jag bara gör det!

Dagens kommentar

Fred står och tittar ut genom fönstret och så säger han: Varför kan de inte lysa upp stan lite mer? Det är ju helt jävla kommunistmörkt på vår gata.

Sjukt bra uttryck. I'm gonna use it.

Söndag, söndag.

Genomgrått och regn, julskyltning i stan, trotsig dotter. Låter sådär spännande va?

Men faktiskt så är det inte alls så illa. Har haft en FAB helg, med mat och vin och utgång med mina "systrar" Susanna och Katarina. Har varit en aning sliten idag, men helt klart värt det.

Lovade Maja igårkväll att vi skulle gunga idag, i utbyte mot att hon sov så jag kunde gå ut med brudarna. Tror någon att man kan lura en 2,5-åring och att detta löfte skulle vara glömt till idag? Jag kan meddela att de minns så mycket mer än man tror. Det var bara på med regnkläderna och ge sig ut. Förvånansvärt fridfullt, vi var de enda som trotsade vädret och var själva på lekplatsen.

När vi gör sånt, Maja och jag, går iväg och är själva så är vi bättre vänner. Det är som att hon någonstans förstår att jag inte orkar bråka med henne själv. Förvånansvärt. Och skönt. Mamma och dotter-tid. Ett ögonblicks kontemplation.

Sen middag i köket med lilla familjen, och nu sover både man och dotter. Jag känner ett lugn.

En söndag sista helgen i november kan egentligen inte vara så mycket bättre än såhär.