Fredag. IGEN.

När man var liten så var en vecka evighetslång, lördagsgodiset och ledighet från skola var tusentals timmar bort. Och ens föräldrar sa jämt att "oj oj vad en vecka går fort" osv... Och nu måste jag erkänna att börjar förstå det där som de sa. Det känns som det var helg i förrgår liksom. Jag fattar inget.

Flytten närmar sig med jättekliv, och jag har inte ens börjat packa än. När det ska ske det vet jag inte ens. För nu ska jag jobba på två jobb, och gå i skolan samtidigt. Helt snurrigt. Och inte att förglömma; Vara mamma till världens finaste dotter som jag längtar efter nu!

Var in till "nya" jobbet på Malmö Stad nu på morgonen, gick igenom lite av mina arbetsuppgifter, lite om organisationen osv. Hur mycket som helst att lära sig, och jag ska göra det på 3 dagar! Bisarrt. Sen är jag själv. Fast jag kan ju alltid fråga mina medarbetare lite. Tur är väl det.

Ikväll ska jag på mitt andra jobb; Cuba Café. Susanna sms:ade just och undrade om jag kan ta nästa fredag med, och jag har ett problem. Jag KAN inte säga nej. Fast samtidigt, jag behöver pengarna och är det nån jag verkligen vill ställa upp för så är det Susanna. Hon är fin. Och sen, att vissa andra i min närvaro blir sur som ättika för att jag inte kan vara med på den HELIGA fredagsölen, det skiter jag högaktningsfullt i!

I sanning så trivs jag med att ha mycket att göra.