tisdag 3 juli 2007

Wilma

Träffade världens kanske finaste bebis igår! Hon var sagolik. 4 dagar gammal sov hon i mamma Pernillas famn med ett litet leende på läpparna. De är sannerligen underbara små varelser!

För att bli lite sentimental och poetisk, såhär en regnig tisdagmorgon. Men en sån liten en, som Wilma, får mig verkligen att känna hopp och framtidstro. Min plan är att träffa henne ofta, så hon nästan blir less på mig!

Igår kom 14-timmarsresan i söndags ikapp mig, somande som en slagen hjälte och sov 8 timmar i sträck. Hörde inte ens när tidningen kom. Känner mig i bättre form idag, trots fortsatt kaos på jobbet.

Inga kommentarer: